Fredagen är här!
Det tog inte många arbetsdagar efter semestern innan jag kom ihåg två saker:
* Vilka tunga ämnen mitt arbete ibland berör.
* Varför jag har så lite socialt liv när jag inte har semester.
Jag är helt slut. Satt och nästintill somnade i soffan klockan fem. Då hade jag ändå en förhållandevis lugn vecka och möjlighet att flexa ut lite tidigare idag.
Jag känner mig som en rätt tråkig människa när jag i stort sett bara orkar gå till jobbet, träna och ta hand om hem och familj, medan övrig tid går till att vara som någon gammal tv kanal med myrornas krig; ständigt igång men bara en massa brus. Fast som jag och kollegan konstaterade idag; det här hormonella kaoset håller ju bara i sig sådär 10-20 år till, det kanske finns något socialt liv att återgå till då. Om inte den konstanta förvirringen, tröttheten, tankspriddheten, svullnaden och värken har etsat sig fast vid det laget.
Kommentarer