Vi har varit i valet och kvalet om vi skulle besöka Astrid Lindgrens värld i år, det kändes tveksamt om arvsmassorna skulle uppskatta det. Men så slog vi till ändå. Förra året var det ju stängt och det kändes som sista chansen vi hade innan de faktiskt är för stora. Det var också sista dagen på sommarsäsongen och skulle vara fint väder.
Med viss lättnad var det lite annorlunda föreställningar, lite förnyat här och där och solen gassade, som den alltid gör när vi är där.
Vi hälsade på hos Pippi
och Ronja
och Bröderna Lejonhjärta
I år fick vi dessutom äntligen se Katla
som sprutade eld och allt
Nils Karlsson pysslings hus, en Emil föreställning, lunch, godis, och varsitt munspel, summerar en härlig dag. Just de där munspelen, som de köpte för egna pengar, kan ju möjligen förstöra stämningen där hemma framöver. De användes flitigt den 3 timmar bilresan hem.
Och jag tror faktiskt att det här kan ha varit sista besöket. De uppskattade dagen, de gillade föreställningarna, och det är sjukt bra stämning i den där parken. Men, det märks att de inte är lika engagerade och inte riktigt går upp i föreställningarna på samma sätt. Tänk vad en långdragen pandemi kan ställa till med.
Kommentarer