Jag ber om ursäkt på förhand om jag är lite väl i bubblan och bara pratar om min nya bebis. Men kolla!
Alltså, hon är så sjukt mycket katt att hantera. Hon dundrar fram, kastar sig hejdlöst in och har alltid något på gång. Hon vill ligga i krukor, få gammelkatten att leka (trots tydligt markerat Nej!), stjäl (och släpar iväg) förklädet, skvätter ut kattsand, väcker en på natten, försöker klättra i bokhyllan, och tusen andra hyss.
Men hon kommer också och spinner som en motor, stryker sig emot en, pussar en på kinden, lägger sig tillrätta i famnen och njuter av att man klappar henne.
Och allt är förlåtet när man får hålla en alldeles varm och avslappnad bebis i sin famn.
Kommentarer