Fortsätt till huvudinnehåll

Bingo!

När jag vaknade och klev upp först av alla, fick jag sällskap i soffan. Lillkissen började spinna, kelade och la sig för att sova i mitt knä!
Och denna händelse upprepade sig igen på kvällen. 

Alltså den känslan är obetalbar. Första gången en katt väljer att sova på en är magisk. Eller, nästan varje gång är lite magisk, jag känner mig alltid utvald. Jag fick självklart kramp i benen och ena foten somnade, eftersom jag inte vågade röra en enda muskel i kroppen förrän hon vaknade. 

Vinst på Trisslott känslan fortsatte när vi lämnade av arvsmassorna på lekträff efter lunch och fick veta att vi inte behövde hämta förrän vid 20.00. Whaaaat?? Vad ska vi göra med så mycket tid för oss själva? (vi är inte bortskämda med barnvakt som ni kanske märker).
Vad valde vi att göra då?
Vi åkte till Långbro värdshus och åt en fantastisk sen lunch/tidig middag.
For sedan vidare till Härrängens gård för fika. 
Åkte hem och tittade på film, som inte behövde stoppas varje kvart på grund av livsviktiga frågor som bara dyker upp efter läggdags.
Lyxigt eller hur? (Som sagt, inte bortskämda)
Men viktigt: Jag städade icke! Inga hushållssysslor blev utförda under dessa timmar utan barn närvarande. 

Det är sådana här dagar man börjar undra om magiska enhörningar kanske finns, trots allt. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.