Dagens utflyktsmål visade sig vara en hysterisk turistmagnet; Ales stenar. Sjukt mycket människor. Så vi stannade bara som hastigast vid själva skeppssättningen
och fortsatte bortom platsen, utmed kusten.
Betydligt mindre trängsel.
De vinkade tillbaka.
Tuff träning att gå bland alla lösa stenar.
Så himla mysigt! Ibland var stigen blockerad av alla kor som strövade fritt (alla vita fläckar = kossor).
Ibland kunde man vinka till alla skärmflygare:
Man kunde också se någon slags rovfåglar (hök eller falk kanske) glida i luften och dyka, i jakt på mat.
En del av vägen tillbaka gick vi nere vid vattnet.
För att fortsätta på kusttemat åkte vi till stranden också. Vattnet var lika kallt som i forsar och bäckar i fjällen, men det hindrade inte arvsmassorna från att leka i strandkanten.
Vacker utsikt, strålande sol och 18 000 steg på stegräknaren blir ju en bra dag, även om Polarn havererade lite när vi avslutade med en runda minigolf.
Kommentarer