Fortsätt till huvudinnehåll

Ett socialt liv

En av cheferna hade bjudit hem oss alla på trädgårdsfest idag. Trots att det är människor man träffar varje dag, så kändes det jäkligt ovant att vara social på det här sättet. Det är som att man har glömt hur man beter sig på tillställningar. Sen är det så klart väldigt trevligt att ses i ett annat sammanhang och få äta god mat. 

Nu hade jag turen att chefen hade en kelig katt. För precis som arvsmassorna så blir jag helt trånsjuk och tar varje tillfälle att klappa på kissekatter. När det dessutom ger en ursäkt att dra sig undan från samtalet och vila från de sociala uppdragen en stund är det ju än mer tacksamt.
Min bordsdam.
Den gamla damen hade fått klippas lite akut då hon varit i buskar och skaffat sig tovor. Om någon undrar.

När jag kom hem fick jag veta att herr B.o.B. upptäckt att någon gått in på vår uteplats, på vår innergård, och tagit med sig hans låsta (och trasiga) cykel. 
Vad fan. 
Sådant intrång i den privata atmosfären. 
Dessutom så himla mycket besvär för en förhållandevis billig cykel som finns ute på varannan gata. 

Så dagen bjöd på lite högt och lite lågt, kan man säga. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.