Iklädd det senaste sportmodet, om man vill se ut som att man klev ut på gatan 1993, gav jag mig ut på en runda tidigt imorse.
Och även utan coola kläder så lyckades jag få till min bästa runda hittills. Jag fick till och med en notis med en liten pokal på klockan. Löjligt vad tillfredsställande en digital pokal kan vara för någon som ändå håller löjligt lågt tempo och kämpar för att springa i mer än några minuter åt gången. Men all aktivitet är bra.
När himlen såg ut så här anade jag att det skulle bli härligt väder idag.
Så vi planerade en utflykt. Ett av sommarens cykelmål hade öppet med uteservering, så vi gick dit. Alltså kolla utsikten!
Och för första gången på länge kunde vi äta lunch ute. Ute som i på servering. Det var så tjusigt coronaanpassat med fiffigt kösystem och man kunde ju sitta utomhus i solen. Kolla på det här:
Wallenbergare, jag dog en smula. Vi unnade oss att sitta kvar en stund i solen och ta en fika också.
Trots denna rejäla promenad tog jag tag i vårstädning av balkong och uteplats när vi kom hem. Vilken känsla! Förutom allt damm, grannens fimpar och fågelbajs, så var det så mycket vårkänsla. Nu blir jag sugen på att plantera blommor.
Men sen vilade jag, det behövdes.
Tänk vad mycket energi lite sol kan ge.
Kommentarer