Fortsätt till huvudinnehåll

Ordning i ledet

Tillbaka till de vanliga rutinerna igen. Förutom att det var mellan 13-15 minusgrader på morgonpromenaden, det var lite av ett bryskt uppvaknande. Ett avbrott i rutinen var att jag inte tog omvägen förbi skolan på hemvägen. Gå direkt till gå, liksom. Som en försmak av när arvsmassorna är stora nog att själva ta sig till och från skolan, vilken frihet som väntar. 

Jag fick fixa middagen, idag var det bakad potatis med ratatouille på menyn. Har aldrig lagat det förut, men det är många rätter jag inte lagat förut som står på menyn nu för tiden. Och det är roligt att laga mat igen. Jag kanske inte alltid känner att jag har lust, eller orkar, men det är ändå roligt när jag väl kommer igång. Speciellt eftersom det är rätter som går fort att laga och blir så goda. 
Jag läste häromdagen en lista på saker som personer lärt sig, som de kände underlättade deras vardag som vuxen. En skrev " Att städa undan medan jag lagar mat, istället för efteråt." Inget gör en väl så lycklig som när man får bekräftelse på att fler är som en själv. Så här ser köksbänken ut innan maten ens är klar:
Varför gör inte alla så här? *Fråga till andra i samma hushåll*

Helt rutinmässig var Dagens aktivitet.

Lite roligt att det gör så stor skillnad att ta en pytteliten genväg. Vågade inte ta den på vägen hem eftersom det är utförsbacke och halt. Kylan på morgonen verkar ha gett någon låsning i ena benet, jag hoppas det löser sig med en god natts sömn. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.