Fortsätt till huvudinnehåll

Motstånd

Jag försökte starta denna söndag "som vanligt", för jag ser till och med fram emot att få komma ut och öva mig på att springa. Men idag gick det bara inte, av flera anledningar. Varje sak för sig hade nog inte varit ett större problem, men tillsammans blev det lite för tungt. Så rundan blev kort, vilket var trist för det kändes som jag kunde fått till ett bra tempo. 

Hinderbanan idag var:

1. Kyla känns olika. Förra helgens 8 minusgrader var helt okej. Idag var morgonens 10 minus ruskigt bistra.
2. Min fotsalva tog slut och det dröjde en vecka innan jag fick ny, så jag använde Helosansalva under tiden. Borde vara ett okej alternativ, men inte för mina monsterfötter som blev så här:
 
3. Hormoner. Så himla less. Nu är det dags för ägglossning med härlig värk, illamående och yrsel. 

Andra tecken på att hormonerna är i svaj dök upp på morgonen. Efter den korta intervallrundan gick jag hem och gjorde ett cirkelpass istället, innan jag hoppade in i duschen. När jag kom ut ur duschen var hela familjen vaken, men ingen hade fixat frukost, det fick mig lite gråtfärdig. När allt jag har på min önskelista är att bli serverad frukost och det inträffar en gång i halvåret känner jag mig lite trött. 

Att jag var trött både psykiskt och fysiskt märktes också på dagens utflykt. Kylan minskade under morgonen och solen kikade fram, så det var med optimism vi drog underställ på!

Jag lever efter devisen Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Men inga varma kläder i världen hjälpte, jag hade lust att sätta mig i en snödriva och kräva att bli hämtad med bil när vi kommit typ halvvägs. Även fast det var väldigt vackert när vi kom fram till utflyktsmålet.
Det var också väldigt gulligt med alla ankor i den lilla dammen vi gick förbi.
De trodde självklart att vi hade med mat. Det hade vi inte.
Synd att jag hade svårt att njuta av promenaden. Jag kunde bara tänka på att jag var trött och hade ont. 

Jag njöt mer av att lägga upp mina onda fötter bredvid katten på fotpallen, och virka små blommor till arvsmassornas luvor. 

Ibland är kroppen så jäkla fantastisk, och ibland ett sådant himla gissel.

Dagens aktivitet, plus ett cirkelpass.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.