Fortsätt till huvudinnehåll

Motstånd

Jag försökte starta denna söndag "som vanligt", för jag ser till och med fram emot att få komma ut och öva mig på att springa. Men idag gick det bara inte, av flera anledningar. Varje sak för sig hade nog inte varit ett större problem, men tillsammans blev det lite för tungt. Så rundan blev kort, vilket var trist för det kändes som jag kunde fått till ett bra tempo. 

Hinderbanan idag var:

1. Kyla känns olika. Förra helgens 8 minusgrader var helt okej. Idag var morgonens 10 minus ruskigt bistra.
2. Min fotsalva tog slut och det dröjde en vecka innan jag fick ny, så jag använde Helosansalva under tiden. Borde vara ett okej alternativ, men inte för mina monsterfötter som blev så här:
 
3. Hormoner. Så himla less. Nu är det dags för ägglossning med härlig värk, illamående och yrsel. 

Andra tecken på att hormonerna är i svaj dök upp på morgonen. Efter den korta intervallrundan gick jag hem och gjorde ett cirkelpass istället, innan jag hoppade in i duschen. När jag kom ut ur duschen var hela familjen vaken, men ingen hade fixat frukost, det fick mig lite gråtfärdig. När allt jag har på min önskelista är att bli serverad frukost och det inträffar en gång i halvåret känner jag mig lite trött. 

Att jag var trött både psykiskt och fysiskt märktes också på dagens utflykt. Kylan minskade under morgonen och solen kikade fram, så det var med optimism vi drog underställ på!

Jag lever efter devisen Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Men inga varma kläder i världen hjälpte, jag hade lust att sätta mig i en snödriva och kräva att bli hämtad med bil när vi kommit typ halvvägs. Även fast det var väldigt vackert när vi kom fram till utflyktsmålet.
Det var också väldigt gulligt med alla ankor i den lilla dammen vi gick förbi.
De trodde självklart att vi hade med mat. Det hade vi inte.
Synd att jag hade svårt att njuta av promenaden. Jag kunde bara tänka på att jag var trött och hade ont. 

Jag njöt mer av att lägga upp mina onda fötter bredvid katten på fotpallen, och virka små blommor till arvsmassornas luvor. 

Ibland är kroppen så jäkla fantastisk, och ibland ett sådant himla gissel.

Dagens aktivitet, plus ett cirkelpass.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.