Fortsätt till huvudinnehåll

Fredag den 13:e, fast den 19:e

Jag är inte särskilt vidskeplig, ganska långt därifrån. Fast igår blev nästan jag övertygad om att det finns ondskefulla krafter i görningen. En helt makalös skitdag.
Förutom att arbetsveckan redan varit så tung att chefen hörde av sig för att kolla hur att jag stod på benen, så fortsatte jävligheterna rada upp sig.

Som att jag fick en mellanblödning, förblödning eller något jävulskap så där nästan en vecka innan mens. Jag vet inte vad kroppen håller på med, men den får gärna ge sig. Det räcker liksom med mer eller mindre konstant mensvärk.

Kanske var det anledningen till att jag som mest orkade en tredjedel av kebabpizzan till middagen. Vilket slöseri på så fantastisk mat. Känns orättvist.

Dessutom, när jag smörjde in ansiktet på kvällen såg jag något röra sig i håret. Japp, en lus. Vad fan. Jag lyckades hålla paniken till nivå av att bara kamma med luskam hundra gånger (eller tvåhundra) och tacka lyckan för att vi hade lusshampo kvar sedan Polarn hade löss förut. Jag lät bli att slita upp arvsmassorna för granskning, men kammade så snart de vaknat tillräckligt (jag höll mig till efter frukost). Medan jag dog äckeldöden när jag hittade källan, skickade jag ut herr B.o.B. att köpa mer lusshamoo. Jag tog en tvätt till också, bara för att. Sen förstår jag att vi kommit lindrigt undan med att under 6 år med barnomsorg bara råkat ut för löss en gång för typ ett år sedan, och då bara en liten lus på ett barn. Men jag skulle ändå vilja tvätta med lusshampo varje dag i en vecka typ. 

Idag höll jävulskapet i sig när vi försökte äta på Max för första gången på en evighet, och de gjorde fel på beställningen två gånger. En hamburgare skulle vara utan grönsaker, men de gjorde båda hamburgarna utan, 2 gånger. Det tog dessutom extremt lång tid att få maten till att börja med. 

Och jag har fått ont i ena knät. Det får ju inte hålla i sig, för kan jag inte ta mina promenader, rundor och crosstrainingpass kommer jag bli galen. 

Inte ens lördagsgodis, snacks, eller piff kunde få mig i riktigt Mello-läge.

Jag ska plocka upp spillrorna och försöka hoppas att livet blir lite mer normaljävligt imorgon. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.