Så kom äntligen regn och städade bort allt damm och pollen. Arvsmassorna ville vara hemma och rita och spela, så då passade jag på att få bort allt pollen från balkong och uteplats. För det går ju typ bara medan det regnar och luften är fuktig. När allt var klart tog jag stickning och Gammelkatt och satte mig på nystädade balkongen. Hon har koll på att det är sommar, och sätter sig vid balkongdörren emellanåt och skriker för att bli utsläppt.
Där satt vi och lyssnade på regnet.
Jag minns att en urlakad kollega en gång sa att det skulle vara lite skönt att bli sjuk så att hon fick tillåtelse att vila upp sig. Innan vi andra hann korrigera den tanken kom hon på sig själv och konstaterade torrt att så funkade det ju inte. Att bli sjuk innebär ju bara att man ska städa, laga mat, diska, tvätta, hjälpa barn, vattna blommor, ta hand om katter, handla och kommunicera med omvärlden samtidigt som man orkar mindre. Jag blev liksom lite påmind om det nu.
Med det sagt; att sitta och sticka i regnet medan jag klappade katten var nog en alldeles lagom aktivitet för att förbereda mig inför sista arbetsveckan innan semestern. Har lite svårt att se hur jag ska orka med den, men imorgon är sista dagen på penicillin, kanske kommer orken tillbaka efter det.
Kommentarer