Fortsätt till huvudinnehåll

Hjälp...

Sista dagen i Madrid. Vi promenerade runt lite för att uppfylla Polarns önskan om god glass. Det glasställe vi var på första dagen hade stängt varje gång vi gick förbi, så jakten på gelato var viktig. På vägen gick vi förbi slottet, men gick inte in för har man sett en kungakrona så har man sett alla, typ.

Efter att vi hittat glass som blev godkänd provade vi på godisbutiken.
Allt godis var i gigantiska bitar, så det blev ju snordyrt fast man plockade typ 10 bitar var. Men godis skulle behövas till eftermiddagen tänkte jag. 

Men innan godis fick Pyret äntligen prova Carbonara-pizza när det var dags för lunch.
Hennes två favoriträtter i ett, vi delade hon och jag. Den fick märkligt nog bara godkänt och hon vill inte ha det igen, även om hon åt sin halva. Fast okej, jag håller med, det var inte äckligt, men heller inget jag kommer längta efter.

Sen släpade vi tunga resväskor genom halva stan i 30 minuter för att ta oss till Madrids gigantiska tågstation. Trots ett inte helt solklart system så hittade vi till vårt tåg.
Och for iväg på tre timmar tågresa.
Ganska tjusiga vyer utanför fönstret får jag säga.
Sen fick vi byta till ett pendeltåg i Malaga, för att ta oss till nästa hotell, och dra våra väskor i 20 minuters uppförsbacke.

Här väntade ett resorthotell. 
Med all inclusive.
Jag fick panik så snart vi kom in i restaurangen. Så mycket folk, så mycket mat, så hysteriskt och så lite mat som väckte någon aptit. 

Klockan 22 drog en show igång, samtidigt som det var liveuppträdande i lilla baren.
Paniken växte.
Jag tror att jag verkligen inte är en resortmänniska, jag hade nog hellre stannat i staden. Och godiset räcker inte, men det finns gratis öl, vin och sangria, jag får nog börja dricka för att klara de här dagarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.