När jag vaknade i måndags tänkte jag att jag gav upp lite. Jag var så vansinnigt trött och sliten, och överväldigad av känslan av att bara vilja ligga kvar i sängen. Promenaderna till och från jobbet var som att gå vansinnigt långsamt i en sandhög. Jag kom ingen vart och ville stanna upp och gråta eller kräkas.
Och som för att matcha att lite energi återvänder, så blommar mitt prickblad på jobbet för fullt.
Men att vila mig i form brukar inte funka jättebra, tyvärr, även om det skulle vara väldigt skönt. Det enda jag vill göra är att sova men jag vet att för att återfå ork och styrka så är det bara att streta på med promenaderna. Idag gick promenaden hem äntligen i samma takt som innan jag blev sjuk. Inte lika fort som innan värmeböljan, och fortfarande mycket tröttare efteråt, men ändå. Det vänder. Kanske kan jag lägga in lite träning snart igen, uppehåll på två veckor är ju nästan rekord tror jag.
Kommentarer