Maxa

Fredagar är ju så himla speciella ändå. Som en magnet som drar åt sig saker, som ett svart hål man aldrig kommer genom, som Bermudatriangeln. Samtidigt som det är då festen börjar, när den väl anländer efter att man har tragglat igenom typ en månad eller nåt. 

Jag ägnade en hel arbetsdag åt att äta godis, varvat med att göra människor lite besvikna men ändå känna hopp, som mitt jobb ofta ser ut. 

Glad efter att ha lyckats med det ännu en dag, traskade jag iväg för att hämta arvsmassorna. Pyret hade inte ringt för att berätta att hon gått hem, så hon var väl kvar med Polarn då. Efter att fritidspersonalen haft rådslag och sökinsats kom de med informationen att Polarn var sjukanmäld och Pyret gått hem. "Någon" hade glömt säga det till mig, men vad är väl en liten omväg på vägen hem, en fredag?

Då skulle jag i alla fall kunna gå hem och lägga upp benen eftersom fredagar inte är min middags-dag. Jag sköter måndag till torsdag och frukost på helgerna. Ju. Men herr B.o.B. skulle iväg så jag fick ordna middag lite så där ad hoc.

Som äkta spådam fick jag känslan av att hemgjord pizza skulle passa arvsmasssorna (jag orkade inte ta en omväg till och gå och köpa på pizzerian). Men jag kände inte att det passade mig. Jag gav mig istället på denna skatt:

Panerad broccoli! 

Jag serverade  den så här till mig själv:

Så gott att jag höll på att smälla av! Måste hitta mer. 

Turen höll uppenbarligen på att vända för vi såg att Disney + har släppt filmen Röd.

Lägg av vad charmig. Jag och arvsmassorna skrattade så vi skrämde katterna. 

Med lite chips till hjälp började vi sen kolla in semifinalen i Talang, men orkade inte hela vägen. Vi får spana in resultatet till frukost imorgon. 

Fredagar va? Allt kan hända och allt kan vända, som Babben säger i Bäst i test, som också är tillbaka!