Fortsätt till huvudinnehåll

Din önskan, min lag

Vad hittar man på när man är hemma och vabbar en, så nära det kan vara, frisk unge? Jo, man ber barnet att rensa lite bland sina prylar så att det finns utrymme för kommande födelsedagspresenter. Och när det rastlösa barnet säger: 
"Kan vi inte göra om lite i mitt rum också mamma?" så är ju inte jag den som är den. Eller är utan idéer. 
Och vill den ena ha lite nytt i rummet så vill ju den andra det också. Kan man tänka sig.

Det som slog mig idag när arvsmassorna rensade bland sina prylar och ville samla ihop till att sälja på loppis i sommar, var hur så otroligt fort saker tappar sin magi. Och hur onödiga så många inköp är. 
Nu satt de där med snordyra Barbiesaker de fått i present av andra, saker som mest stått undanställda i några år, som de nu vill sälja för 50 spänn. 

Jag är så glad att vi har varit något restriktiva med vad de fått i presenter, för hellre att de säger nej tack till saker de använt flitigt men växt ifrån, än saker som bara samlat damm. Tänk alla LoL dockor de önskade sig men vi inte köpte, och de de fick av andra lämnades också i skänka-påsen idag. 

Hur som helst. Rum fixades, piff och småsaker kvarstår. Man hinner ju inte hur mycket som helst på en dag. Det kändes som att jag mest satt på golvet och plockade saker, eller väntade på att en arvsmassa skulle bestämma sig så jag ångrade att jag bara tog en liten löprunda innan frukost. Fast så var det tydligen inte. 
Det var nog tvärtom klokt att jag tog lilla rundan imorse. Jag antar att lämna Pyret på skolan och gå hem, och sen hämta Pyret på skolan och gå hem, kombinerat med ett par vändor till grovsoprummet och klädinsamlingen blev mer rörelse än vad jag tänkte. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.