Jag avslutar arbetsveckan med att under ett och samma arbetspass pendla mellan hopp och förtvivlan. Det slutade tack och lov med en påminnelse om varför mitt jobb är så fantastiskt mitt i det tunga. Eller det slutade med att jag kunde ta en fredagsfika, för att allt löste sig.
För att sen rulla hemåt och titta på Talang.
Med lättade steg skyndade jag mig hem eftersom vi hade bokat tid för att spela badminton i mörker.
Inte det lättaste med synfel och en allt sämre förmåga till koordination. Men roligt!
När det är fredag och man har hoppat och skuttat sig ännu lite gladare så passar det väl utmärkt med en pizzabuffé.
Vilken strålande fredag!
Kommentarer