Nu har ju jag inte någon vidare koll på hur barn fungerar i allmänhet, eller hur tvåochetthalvt åringar fungerar i synnerhet. Vad jag tänker är dock att någon kanske borde tala om för vår tvåochetthalvt åring att hon är just tvåochetthalvt.
Senaste grejen är att hon pekar på alla färger och frågar:
Va ä de för färg?
Vi svarar.
Följdfrågan blir då:
Va ä de på ängelsk?
Vi svarar och hon upprepar.
På. Engelska.
Annars är det former.
Idag vid middagen sa hon:
Ja vill ha en grej.
Det var lagom specifikt för att vara hon men jag frågade ändå exakt vilken grej hon ville ha och hon börjar rita en ring i luften med fingret och säger:
Ääää... En sån... äää... Cirkel!
Jag är lika genialisk som hon och säger därför:
Vaddå cirkel?
Hennes svar:
Det är en form!
Sant. Väldigt sant. Det hon var ute efter var dock pepparkvarnen, fast visst, den är rund. Förlåt, en cirkel, sett uppifrån.
Den lilla besserwissern brukar också ägna sig åt att räkna framlänges och baklänges när hon ser siffror i följd, och ropa ut bokstäver hon känner igen.
Så när man är tvåochetthalvt intresserar man sig aktivt för att lära sig engelska, former och skriva bokstäver, man sjunger hela sånger på svenska och engelska och berättar långa haranger om sin dag.
Tydligen.
Vad gör barn nu för tiden när de kommer till skolan?
Eller är det därför man känner sig korkad när man tittar på Är du smartare än en femteklassare?
Kommentarer