Jag bestämde mig för att göra dagen till en Supermorsa-dag istället för... ...något annat.
Den började ju egentligen igår när jag stekte pannkakor till middag med Pyrets hjälp. Åh kära tålamod vad du var duktig då. Följt av att tvaga båda barnen i hemmets badkar, var för sig, eftersom Pyret vägrar bada med sin syster. Allt innan den andra hälften klev innanför dörren.
Idag började jag med att kladda på lite nagellack på tårna eftersom sommaren har anlänt. Typ. Då ville Pyret också ha, jag lyckades dutta på rosa fläckar på de där ytte-pytte-små tåssingarna. Ren ingenjörs konst.
Sen bestämde jag mig för att gå till optikern och lämna tillbaka glasögonen, eftersom det visade sig vara nära på omöjligt att få tag i en "ortoptist" med en remiss i handen. Antingen var det 4-5 månaders väntetid eller så tog de bara emot remiss direkt från optikern. Jag ringde och talade om det för butiken i onsdags, de skulle höra av sig, det gjorde de inte. Idag fick jag pengarna tillbaka. Det känns så jäkla skönt!!
Efter det gick jag lätt som en fjäder till stora lekparken med båda barnen. Ensam. Och jag kom därifrån med båda barnen. Kanske inte låter som en stor bedrift men jag är ingen bläckfisk, däremot är mina arvsmassor två viljestarka, assnabba, kamakazipiloter. Jag lyckades dessutom få Pyret att sitta still vid en bänk och äta en glass och distrahera från en åsneridning. Juryn för årets morsa antecknar det hoppas jag.
Inte nog med det, jag lät Pyret ta sin trehjuling när vi gick till mina päron och fikade. Köra barnvagn och putta på trehjuling och avstyra tusen utbrott samtidigt.
Saker man inte visste att man kunde förrän man blev morsa liksom.
När vi hälsade på herr B.o.B.s bror för många år sedan, kallade han mig för Supergirl för att jag inte gnällde när han tatuerade mig. Han hade ju inte en aning om hur rätt han hade. Det hade inte jag heller, förrän nu.
Ja, förutom att det är en lort i havet jämfört med ensamstående föräldrar som lyckas med sånt här hela tiden. Jag är slut efter en vecka med två cirkusartister.
Kommentarer