Pyret fick ett mindre utbrott på sin syster idag. Eller, först fick hon ett utbrott på maskrosen hon plockat för att den hade blåst sönder... Sen fick hon ett utbrott på sin syster, eftersom hon norpade knoppen på blomman medan Pyret satt och viftade runt den i sitt fullkomligt logiska utbrott.
Varpå Pyret skriker, lutar sig mot sin syster och trycker in sin tumme i ögat på Polarn.
Inte den trevligaste stunden att vara förälder.
Polarn klarade sig och jag lyckades hålla mig lugn, även om jag ytterst bestämt förklarade att det är inte en av de saker vi har kommit överens om att hon får göra när hon blir arg.
Bara drygt en halvtimme senare hör jag Pyret ropa efter mig medan jag fixar middagen. Från vardagsrummet hörs stoj och stim. Lika ont det gör i hjärtat av att se Pyret vara så arg på sin syster att hon försöker skada henne, lika mycket värme fylls jag av när jag kommer ut i vardagsrummet och ser två överlyckliga systrar som hoppar i soffan tillsammans tills de kiknar av skratt. Pyret utbrister:
Titta mamma! Polarn har roligt, jag får henne att skratta!
Varför kan det inte alltid vara så?
Kommentarer