Ena stunden går man omkring och irriterar sig på hur Försäkringskassan är så makalöst och fullkomligt onödigt struliga och hur de kräver så mycket av oss men kan ursäkta sig själva i all oändlighet.
I nästa stund påminns man om hur skört livet är och hur fort saker kan förändras.
Det ger perspektiv på tillvaron och det gör ont i mig för de jag känner som fick så mycket värre besked via telefon idag än vad jag fick.
Jag kan nog orka med att skicka in ett intyg än en gång, vad är väl det för bekymmer egentligen.
Kommentarer