Fortsätt till huvudinnehåll

En hemmadag

Arvsmassorna hade studiedag, så därför hade jag jobba hemifrån dag och den såg ut så här:

Jag låtsades gå till jobbet som vanligt.
Kroppen är så sjukt van vid att promenera att hemarbetsdagar gör den otrevlig, så lika bra att hålla på rutinerna. Så är det att bli medelålders.

Jag jobbade på medan Arvsmassorna: försökte kravla ur sängen och vakna, för det bor en tonåring här nu, respektive fastnade framför I just want to be cool, för den andra är fortfarande morgonpigg.

Till lunch valde jag gårdagens zucchini- och skinkpaj medan Arvsmassorna lagade nudlar till sig.
Efter att ha gjort tonåringen sur för att jag påminde om att använda studiedagen till att studera inför prov fortsatte jag instängd på mitt lilla kontor (sekretären i sovrummet).

Ännumindrefjant roade sig med att vakta.
Utanför köksfönstret körde en grävskopa och fraktade bort snö. Ännumindrefjant var strängt upptagen i säkert 40 minuter. 

Arbetsdagen rundades av och det var dags att ordna någon slags mat. Jag var sugen på våfflor så då fick det bli det, bara för att jag är vuxen och måste få bestämma något. Pyret hade varit med kompisar och sprungit på Mammakompisens arvsmassa och frågade genast om hon fick följa med hem och äta middag. Så klart hon fick, jag har ju redan sagt att det bor en tonåring här, det inkluderar väl kompisar på middag titt som tätt.

Medan jag plockade disk roade sig Arvsmassorna med att dansa till Just dance-klipp.
Sen ville de alla gå till gymmet och jag kan ju lika gärna träna där som hemma, så iväg gick vi.
Sen var klockan mycket och jag ska göra mig redo för ännu en jobba hemifrån dag där jag gör Arvsmassorna besvikna för att jag måste jobba när jag jobbar hemifrån. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.