Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens kreativa

Polisen gick ut med rekommendation att inte ge sig ut om det inte var nödvändigt, så då stannade vi hemma. Ja, när det var en lite lucka i snöfallet gick vi upp till vinden med alla julsaker, gick till återvinningen med allt skräp och gick till affären för att storhandla, men annars var vi hemma.

Att roa Polarn en sån här dag är inte svårt, hon har ju alltid en massa projekt och just nu är hon väldigt upptagen med att måla.
Varenda ledig stund sitter hon där och idag blev hon klar med detta alster:
Hon skissar upp något som är en blandning av olika bilder hon ser på nätet och sen kör hon. Hon fick för sig att det inte var lika bra som att måla från fantasin, men jag påpekade att man fortfarande måste ha talang även om någon annan kommit på motivet. Hon ser ju var alla nyanser, penseldrag och detaljer hör hemma på ett fantastiskt sätt. 

Jag har ju också alltid något jag kan fördriva tiden med,.just idag valde jag stickningen.
Tröjan till Pyret kanske kan bli klar denna vinter, om det fortsätter att snöa. 

Pyret däremot, hon är något mer svår att underhålla, bortsett från mobilen då. Men ibland får hon lust att göra om kläder, idag var en sån dag.
Hon hade sett någon dyr tröja på nätet, köpte en hoodie och spetströja på secondhand och härmade. Förutom att hon roade sig själv hela eftermiddagen så av bara farten passade hon på att sy in en tröja också. Måste uppmuntra denna kreativitet mer. 

Även om jag säkert behöver såna här dagar så behöver jag ut och röra på mig också. Imorgon får det vara snöstorm eller inte, jag måste få en promenad eller joggingtur annars kommer jag tappa förmågan att röra på mig. För så fungerar kroppen nu; allt som bryter rutinen är förödande. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.