Det har ju snöat en del, sägs det. Jag brukar skryta om att allt som oftast är vägen jag promenerar till och från jobbet plogad och saltad eftersom det är en så kallad prioriterad gång- och cykelväg.
Väldigt oklart varför eftersom de plogat fram till andra bilen i bild och sedan plogat igen sådär 20 meter bakom mig, men inte denna lilla passage. Detta upprepade sig lite här oxh där.
En liten bit saknades, men vad gör väl det, pusslet i livet går inte heller alltid ihop, eller snöröjningen.
Icke denna gång.
Bitvis var det plogat för kanske ett par dagar sedan, bitvis såg det ut så här:
Men till skillnad från de som åkte tåg och buss så tog jag mig ändå fram. Till och med när en buss blockerade ett övergångsställe och jag behövde gå ut trafiken för att komma runt den. Fram kom jag. Man kan också se det positivt och tänka att man deltar i en hinderbana och får ett jättebra träningspass för benen.
I vanliga fall tar min promenad 38 minuter, idag tog den 47. Det, kombinerat med första arbetsdagen efter 18 dagar ledigt, gjorde att jag var lite trött till kvällen. Vilken tur att Arvsmassorna hade Mammakompisens arvsmassa på besök så jag kunde sitta hela kvällen, förutom att laga middag och sånt tjafs, med ett pussel. Arvsmassorna roade sig med sitt.
Kommentarer