Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens chatt

Ibland försöker föräldrar sköta sitt jobb, det man får lön för, ibland försöker de ha kontakt med vårdcentralen angående sina barn.

Så här:

Polarn fick under jullovet ont i foten utan uppenbar orsak och fotknölen svullnade kraftigt. Självklart fanns inga tider på vårdcentralen så det blev ett besök på lättakuten. Där konstaterades en inflammation i någon sena och hon rekommenderades Ipren och att linda foten i två veckor. Om besvären kvarstod skulle uppföljning ske på vårdcentralen. 
Besvären kvarstår även efter tre veckor.
Det finns inga tider att boka.

Jag skriver i deras chatt, dagen efter kommer ett meddelande om bokad tid redan om två dagar.

Pyret har haft ökade och förändrade migränbesvär, då det inte fanns tider på vårdcentralen sökte vi lättakuten under en synnerligen intensiv period och rekommenderades att vända oss till vårdcentralen för att kontrollera allmäna värden. Det enda som fanns att boka var ett videobesök tre veckor längre fram så vi bokade det.
Läkaren i videobesöket påtalade att för kontroll av migränbesvär hade det varit bäst att boka ett mottagningbesök, vilket jag påtalade inte fanns tillgängligt.

Blodprover ordinerades och järnbrist upptäcktes.

Pyret fyllde 13 innan det var dags för ordinerad uppföljande provtagning. Så prover lämnades, men också bankbesök ordnades för att få utökat bank-id och därmed komma in på 1177. Men så kom jag på att för 13 åringar så ser man ju inga provsvar, så istället väntade vi på att höra från vårdcentralen. 

Under tiden berättade Pyret att yrseln blivit värre och att hon på grund av den ramlat i trappan i skolan. Vi laddade ner Alltid öppet och jag skrev i chatten om läget. Detta var tre dagar innan vi skrev angående Polarn.

Samma dag som Polarn fick meddelande om bokad tid, fick Pyret istället svar att läkare försökt ringa henne om provsvar, att vi kunde antingen boka en av de tider som fanns tillgängliga vecka 8 eller ringa läkaren på dennes telefontider under veckan vilket var 1 timme under fyra av veckans dagar.
Jag svarade att:
1. Pyret hade inte Alltid öppet när läkaren försökt ringa och därför inte fått någon notis om bokad telefonkontakt. Pyret har dessutom nyss fyllt 13 och svarar självfallet inte på okända nummer och kan heller inte det dagtid eftersom skolor har telefonförbud.
2. När man försöker boka tid finns inga tillgängliga tider vecka 8, eller inga alls för vi bläddrade oss fram till mitten av maj. 
3. Om vi ska ringa läkare på telefontid måste hon ta ledigt från skola och jag från jobb eftersom hon fyllt 13 och läkaren därför inte kan diskutera hennes ärende utan henne i samtalet (och då kan man komma ihåg att det inte finns garanti att komma fram).
4. Läkare påtalade under videobesök att uppföljning gällande förändrade migränbesvär bör ske som ett mottagningsbesök.
Därför vore det sammantaget kanske lättare om vi fick hjälp att boka en tid för läkarbesök.

Två timmar senare fick vi svar och en bokad tid.

Som anställd i vården förstår jag mycket väl vårdens belastning. Jag förstår också att det finns viktiga orsaker till att man som förälder kopplas bort successivt från insyn i barnens vårdärenden. Vad jag inte förstår är hur en högt belastad vårdenhet inte själva kan vara medvetna om bristen på läkartider. Jag kan heller inte förstå hur man som läkare kan ringa till en 13 åring dagtid, inte få svar och sen - inget mer. Brev existerar ju fortfarande, till exempel. 

Jag är ju B.o.B. så jag tror ju inte att någon av Arvsmassorna kommer få någon hjälp för sina besvär heller, men jag tänker att man som förälder ändå måste försöka. Och herrejisses vad man måste försöka.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.