Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens konferens

Kollegan och jag är här:
I Linköping i dagarna två.

Det blev en tidig start på dagen dels för att tåget gick 6:48 på morgonen, dels för att Ännumindrefjant väckte mig klockan 4:00. Jag tror att han märkte att något var på gång för han väckte mig genom att komma upp i famnen, lägga sig på mitt bröst, kela och hålla på, vilket bara hänt en gång tidigare. Sedan sprang han runt hela morgonen och jamade. 

Konferensdagen var fullspäckad med bara korta pauser mellan föreläsningar. En av invingningtalarna var HM Drottningen.
Vilket föranledde en drös instruktioner om hur deltagare skulle bete sig. Det är ju något märkligt över att en hel sal på ett tecken ska ställa sig och sätta sig för att en människa kommer in i rummet. Gamla institutionerna håller i sig.

Socialministern höll ett inspelat tal, vilket också blev väldigt märkligt. En konferens om barns rätt att leva tryggt utan att utsättas för våld, där det redan i en föreläsning innan invigningstalen pratats om faktamotstånd, där regeringens motstånd att ta till sig ren fakta om lagstiftningsförslaget om fängelse för barn togs upp som exempel. Sedan står en minister från sagda regering och pratar om hur de arbetar med att ge barn trygga uppväxtvillkor, vill leda med Barnkonventionen som lag och lyssna på barnen. Det kändes väldigt svårt att förstå varför de bjudit in henne som talare eftersom hon representerar en politik som går tvärtemot konferensens anda och tvärtemot vad hon själv påstod. Talet gav bara högt blodtryck och en dålig smak i munnen.

Något som gav en bättre smak i munnen var lunchen.
Efter den var vi helt i matkoma, men vaknade till efter intressanta föreläsningar om bland annat syskonvåld och kriminaltekniska utredningar vid våld i nära relation.  

Det var meningen att vi sedan skulle åkt till en middag som tillhörde konferensen. Men schemat var så snävt och vi var så trötta och hade inte orkat vara på event till 23 snåret, så vi hoppade av den.
Istället gick vi in på det kvällsöppna museet bredvid konferenscentret och tittade på utställningen Häxor:
Vi hade båda missat den när den var i Stockholm men fick nu en andra chans, det var vi glada för.

Sedan åt vi middag på stan innan vi gick till hotellet.

Jag kommer sova gott inatt och det lär jag behöva om jag ska orka morgondagens späckade schema.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.