attvarabob

Pyrets skoluppgift fick mig att bli alldeles röd: "Skriv om din mamma" hette uppgiften och då skrev hon en dikt som inleddes med en scen från Dumma mej . Just nu känns det extra fint att läsa. Världen där ute visade upp vårfärger: Jag blir lika glad och förväntansfull varje gång jag ser de första små tussilago och blåsippor titta fram bland torra löv och grus. Polarn fick sin kreativa själ alldeles full av färg när hon fick en födelsedagspresent idag: Hur lång tid det tog innan hon testade några av tushpennorna? Ca 2 timmar.  Det behövdes lite färg i vardagen just nu känner jag.

Polarn skulle montera sin ros-sjal, vilket Ännumindrefjant självklart tolkade som att det handlade om honom. Och eftersom allt genast avbröts för att ta kort på det lilla livet, så blev det ju så att det handlade om honom. 

Jag minns allt fixande jag höll på med i mitt rum när jag var tonåring och ska jag vara ärlig så har jag ju aldrig riktigt slutat. Så vi får väl i denna studie med ganska begränsat urval dra slutsatsen att sådant beteende är ärftligt.  För Pyret har klurat, kommit med önskemål och sparat på inspirationsbilder. Jag har mött upp med förslag och försökt komma undan med en billigare lösning än önskegarderoben som skulle kosta över 20 000:- Så i helgen har det fixats. Vi har möblerat, rensat, gått till återvinningen, lämnat till secondhand, gått upp på vinden och handlat några saker. Till sist landade vi i detta collage: Men mycket vill ha mer så nu står en ny lampa på önskelistan. Jag roade mig med detta: Sånt jäkla fynd! Det är bra att ha de där bevakningarna på Blocket så det kommer en liten notis när sådana här ovanligare saker dyker upp. Nu har jag en hel servis av Staffordshire Biltons, typ, men skulle önska muggarna också, en sån som mormor hade. Men detta...

Det kan vara så att en viss person i hushållet är mer generös med att dela med sig av ätbara saker till Ännumindrefjant, än vad andra i hushållet är. Det kan vara så att denna person sitter till vänster i denna bild.  Nog för att Ännumindrefjant gärna tigger från alla i hushållet men han vet var han ska gå först. Och ja, Pyret gav med sig även denna gång. 

Som vanligt var detta en väldigt välregisserad dag, för Polarn fyllde år. Hon hade bestämt att hon ville bli väckt klockan 6:00 med sång, en bricka med födelsedagstårta och fika (en doughnut med en havreboll på) och några presenter. Efter det ville hon ha frukost bestående av Proviva med smak av drakfrukt och en ost- och skinktoast. Hon ville ha sällskap till skolan. När hon kom hem från skolan ville hon göra sin tårta: Till middag ville hon äta pasta bolognese på lokala italienska restaurangen. Efter middagen skulle resterande presenter öppnas och tårtan ätas medan vi tittade på premiären av Masked singer.  Så för att göra det enkelt för oss så fick hon precis som hon ville. Hon är nu också utrustad med ett mer robust studiostaffli och fler konstnärsverktyg, så att hon kan titta på Bob Ross videos och inspireras. Hon har också de böcker hon vill ha och då får man väl tacka I just want to be cool som hade den goda tajmingen att släppa sin senaste bok om Pelle Busters ma...

Det är allt lättare att känna att vi lurats in i den digitala gratisvärlden för att likt en groda långsamt vänjas vid den högre graden och till sist betala priset. Vi hittade till internet men ombeds allt oftare skänka pengar för att sidor ska kunna fortsätta drivas, trots att reklampengarna rullar in. Allt oftare hamnar saker bakom betalsidor, igen trots att reklampengar rullar in.  Men nu när folk kan klicka bort saker som reklam så behöver alla bli kreativa. Det här kan vara det nya normala: Just som vi lärt oss att inte automatiskt tacka ja till cookies, vilket tar emot när man är konstant sötsugen, så kommer det här. Snälla Schibsted.  Betala för att kunna avvisa cookies som sparar information om mig, det är ta mig tusen ett nytt lägsta i tjäna pengar världen.  Till just detta exempel hör att man alltså behövde betala för att slippa Cookies, för att i nästa steg hamna vid en artikel som är bakom betalvägg.   Ingenting är gratis.

Det är lite mycket nu. För att krishantera brukar jag träna, fast om kroppen beter sig lite märkligt så kanske det inte är ett bra alternativ. Då kan jag betrakta husets lurviga: Allt känns bättre, eller hur?

Polarn gillar att virka, men hon gillar inte riktigt att följa mönster. Nu har hon beställt en massa garn för att hon vill virka något hon sett en bild på. Hon har redan gjort större delen av toppen och ska nu fortsätta på kjolen. Då blir plötsligt jag inblandad i att försöka lösa hur hon ska virka den delen. Så det försöker jag komma på ett svar till, det går sådär får jag erkänna. 

Såna här dagar när man är så trött att man nästan somnar redan innan man ens tagit sig hem från arbetet, känns det lite övermäktigt att också behöva underhålla en rastlös kissekatt till kvällen. Ännu värre är det när alla i hushållet är lika trötta. Då är det väldigt skönt att vi kan sköta vissa saker lite på distans.

Medan jag satt och frukost i godan ro, för att förbereda mig inför en dag på stan med Mammakompisen, visade Ännumindrefjant oväntat intresse för vad jag tuggade på.  Han är ju lite av en hundkatt och tigger gärna och närgånget lite titt som tätt, men just idag tänkte jag inte att jag hade något han borde intressera sig för. Fel av mig. Vad han ville åt? Bananbrödet jag bakade igår.  Det var jättegott. Hade ingen aning om att det ingick i katters preferenslista över frukostmat, men man lär sig ju något nytt varje dag. 

Solen sken och fåglarna kvittrade. Det kändes som att jag skulle bryta mot någon lag om jag ägnade hela dagen inomhus med tvätt och städ. Så jag tog en promenad och bara råkade gå förbi secondhandbutiken.  Jag vet, det börjar bli något tvångsmässigt över det, som en FOMO. Men det är ju för att jag alltid hittar något kul. Den här gången fick ett par byxor från Bershka följa med hem. Och ett par våriga herrbyxor: Och en liten blus: Tillsammans blev det 85 kronor. För att ha någon slags vag ursäkt för nya inköp letar jag efter saker som kan gå i linje med en liten flirt med 40-talet. Som kostymbyxor och roströda toner.  Därtill fick jag en ursäkt för  en promenad i varm vårsol.

Kulturhuset är väl fantastisk med så mycket spännande pjäser till humana priser.  Idag åkte jag och kollegan in till staden efter jobbet. Vi fick en liten paus för att äta en god middag, men sen bänkade vi oss för att se denna: Lars Noréns Personkrets 3:1 i ny tappning. Det var som att åka karusell på samhällets botten, helt utan skyddsnät. Det hände så mycket på scenen hela tiden att det var svårt att hänga med i allt och det var så många scener som vred musten ur en att jag var hela matt efteråt. De fångade missbrukets våndor och dragning på ett starkt och träffsäkert sätt, både I berättelsen och genom skådespeleriet.  Det var kanske lite extra tungt att följa upp en arbetsdag med detta, frågsn är om vi inte skulle få lön för de här timmarna. 

Det kom ett mejl från agenturen.  Deras samarbetspartner i Spanien skickade en förfrågan om nya kort på Polarn och om hon skulle vara intresserad av att de representerar henne i Spanien. Om hon är intresserad och om de tar emot henne så skulle det innebära att de jobb de erbjuder oftast kommer fotas i Spanien.  Hon var intresserad. Så nu ska vi ordna foton. Jag är varken redo för besvikelsen om de i slutändan tackar nej, eller att möjligen i framtiden behöva åka till Spanien för modelluppdrag om de tackar ja.  Men som förälder är man väl totalt oförberedd för det mesta. En annan supermodell.

Under pandemin pratade min tidigare chef om vikten av att ha en bra arbetsmiljö även om man arbetade hemifrån. Chefen ansvarade över att säkerställa att man inte fick arbetsskador och det gällde minsann även vid distansarbete. Det gick ut information om att vi kunde beställa kontorsstolar, extra dockningsstationer och skärmar, allt för att skapa goda förutsättningar.  Jag är inte säker på om han hade godkänt denna arbetsställning: Den innebär att jag sitter vriden ett halvt varv med överkroppen och skriver på laptopen som är placerad på soffans armstöd. Mina arbetskamrater utgör möjligen lite av ett arbetsmiljöproblem här men är lika delar hälsofrämjande. Lite av plus minus noll kan man säga. 

På grund av överväldigande trötthet och allmän förvirring presenteras idag gårdagens outfit: Färgglada prickar från Monki , självklart secondhand. Annars hade jag väl aldrig vågat testa en klänning med rosa, turkosa och vita prickar och puffärmar. Men det är ju därför secondhand är roligt; man vågar testa saker och upptäcka kläder man inte skulle våga chansa på om de kostade flera hundra.  Jag kan också rapportera att  för tillfället är  det stora nöjet i hushållet kortspel. UNO, vänd 10, finns i sjön; alla härliga sätt man kan betrakta sin mor förlora. Det bygger karaktär.

Vad kan vara ett bättre sätt att avrunda en helg som varit som en berg och dalbana än att få middagssällskap av mammakompisen med arvsmassa.  Just eftersom helgen varit en berg och dalbana höll jag det så enkelt det kunde vara och köpte färdiga pizzakit. Arvsmassorna fick göra iordning sina pizzor medan vi vuxna fick en stund för oss själva. När deras pizzor var klara försvann de iväg till sina rum och vi kunde göra vår pizza och fortsätta terapin och handledningen. Jag gjorde en vegetarisk pizza till oss, med soltorkad tomat, paprika, zucchini och mozzarella. Den serverades med ruccola och burrata. Den försvann väldigt fort. Sen var helgen över. Jag är mer mörbultad än innan, så återhämtningen lyser med sin frånvaro. Men pizzan var god. 

För att underhålla och motivera Arvsmassornas intresse för att sy bestämde jag mig för att köpa en lite bättre symaskin än den säkert 20 år gamla enkla saken vi har. Jag tänker att en maskin som klarar lite tjockare sömmar och strular mindre skulle göra det hela lite roligare, och på så sätt inspirera till mer kreativitet. Jag spanade in en hyfsad och prisvärd maskin på NetonNet. När vi kom dit hängde en skylt ovanför kartongerna med just denna bild, men med priset 2 290:- " Toppen !" tänkte jag. Fast i kassan fick jag betala 2839:- När denna diskrepans påtalades sa killen i kassan sa att de ändrar priserna hela tiden så ibland hinner de inte ta bort skyltarna, och bad  sin kollega att gå och titta. Kollegan kom tillbaka med skylten som mycket riktigt visade 2 290:-, så det blev vad jag betalade. Det är ju trevligt att räkna med att betala 549 kronor mer, men få en överrasknings-rea som egentligen inte fanns.

Zootropolis 2 har landat på Disney. Det är inte ofta uppföljare lyckas och ska jag vara ärlig så har Disney kännts rätt trötta den senaste tiden. De matar väl mest ut halvdåliga live-action versioner av sina större animerade filmer.  Men den här tycker jag att de har lyckats med, den försöker inte vara gullig eller "kul" utan mest lite lagom galen. Mycket referenser som vi vuxna kan skratta åt utan att Arvsmassor förstår varför, samtidigt som de fnissar åt samma scen av helt andra orsaker. Det är inte en lätt sak att få till. Ett bra val för att inleda ledigheten efter den här artondagarsveckan.

Ett urval av vilka "frukostflingor" som butiken erbjuder: Jag förstår inte. Om jag vill ha godis, är det inte bättre att jag bara köper godis då?

På väg hem från utvecklingssamtal med Polarn kunde vi stanna upp och betrakta rådjuren. Två stod där framför oss, två klampade runt i trädgården bakom oss. Tänk vad glada de ska vara nu när snön är borta, våren nalkas och trädgårdarna börjar erbjuda sina smörgåsbord av planterade växter.

Jag chansade på ett par byxor jag hittade på herravdelningen på världens bästa secondhandbutik. Aldrig hört om märket tidigare men anade att de hängde fel eftersom det stod en damstorlek inuti.  Titta här: Makalös passform och möjligen de skönaste byxorna jag någonsin haft.  De visade sig vars från det tyska märket Gardeur: Nog för att de var väldig sköna, men jag konstaterar att jag inte kommer köpa ett par nya i butik. 

Eftersom jag började dagen med att gå till tandhygienisten och bli skrapad, blästrad och 1800 kronor fattigare så arbetade hag resten av dagen hemifrån. Den ena arbetskamraten visade upp denna imponerande sovställningen: Den andra utgjorde ett hinder i arbetet: Ändå skönt att få sällskap på hemmakontoret.

Det kan ju från vissa håll hävdas att vi inte behöver forsätta tjata om det där med feminism och kvinnors rättigheter. Eller så finns det tecken på att vi redan pratar mindre om det. Jag tänker att vi fortsätter prata om ojämlikheter, patriarkala strukturer och rättigheter tills vi inte längre behöver det. Vi har ganska långt kvar till dess dock. Kanske behöver vi mer än en dag om året.

Den lokala lilla secondhandbutiken levererade idag igen. Kostym från Mexx för 70 kronor. Jag kommer drabbas av svår fear of missing out om det fortsätter så här. 

Vad jag önskar för helgen?

Dagens outfit: Som kombinerades med dessa sneakers: Vårkänsla tyckte jag och på tal om det;  Dagens väder: Promenaden hem bjöd på skådespel. Dagens kreativa: Polarn hade lånat symaskinen och sytt sig en väska. Dagens post: Jag har väntat på ett papper jag skulle skriva på för att vara med i uppbyggnaden av ett forskningsprojekt. Forskaren i fråga skickade detta helt vanlig brev den 19:e februari. Idag kom det fram. Det tar alltså TVÅ VECKOR för ett brev att komma fram. Hur är det ens möjligt?