Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna.
Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt.
Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll.
Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi satt vid en vändplan och lyssnade på hur den välbekanta trudelutten kom allt närmare, och till slut såg vi den ljusblå bilen uppenbara sig. Barnen satt som tända ljus i en hel kvart för att få köpa en löjligt dyr kartong med blandade glassar. De fortsatte vara små tända ljus hela vägen hem eftersom de fick varsin glass på en gång. Mutor måste väl ingå i tjejkvällar.
Väl hemma fick Polarn riva ost, som hon mest försökte äta upp, medan Pyret och jag hjälptes åt att strimla skinka. Sedan fick de strö ut det på en färdigköpt pizzadeg.
Pizza med tomatsås, skinka och ost. Bara. Skittråkigt, men de åt och jag peppade dem med att de hade själva gjort middagen. Maten fick liksom stå tillbaka för att de skulle vara sysselsatta och känna sig duktiga.
Efter middagen bytte de om till pyjamas och fick välja en film. Vilken film som helst. Fritt val.
Surprise.
De fick varsin skål med popcorn och ett glas med saft som de kröp upp i soffan med.
Jag tänkte att vi kunde stanna uppe lite längre, mysa i soffan och strunta i läggdags. Kanske kunde vi titta på filmen tills de somnade. Kanske kunde de stanna uppe en stund extra så att vi kanske kunde få lite, ynka, pyttelite sovmorgon imorgon.
Pyret hann titta i en kvart, sen ville hon ligga ner i soffan och titta på filmen. Efter ytterligare fem minuter ville hon gå och lägga sig i sin egen säng. Polarn ville inte sitta kvar själv så hon gick också och la sig.
Vi pratade en stund om vad de skulle drömma om; Glitterregnbågar, rosa kissekattbebisar med lila prickar, Blaze och Monstermaskinerna, alla kompisar, vita nyckelpigor med blå prickar, stjärnor och hjärtan. För när man drömmer behöver saker inte vara på riktigt, man får drömma precis vad man vill. Den enda haken är att för att drömma måste man somna, vilket de gjorde, mindre än en timme senare än vanligt, så sovmorgonen kan jag nog glömma, men i övrigt känns det som att planen på att ha tjejkväll blev lyckad. Det blev till och med riktigt trevligt.
Jag måste komma ihåg att tacka kollegan på måndag, inte bara för tipset, utan för att hon förstår.
Kommentarer