Fortsätt till huvudinnehåll

Bara en onsdag.

Jag tar mig en kvart med en kopp kaffe innan jag ska hämta den älskade cirkusen.

Med cirkusartisten Pyret som klappade mig på magen igår och frågade varför jag har en så stor, tjock mage. Jag frös en stund medan jag bläddrade i huvudets kartotek över vad jag skulle svara.
- Den är inte stor. Fast då skulle jag jämföra, värdera, granska, när det ska vara fullkomligt skitsamma vad det är för storlek.
- Vi pratar inte om kroppar är stora eller små. Men då skulle jag skyffla ett ganska gigantiskt samhällsproblem in i skamvrån.
- Eller så tar jag den lilla debatten kring hur skeva samhällsideal vi har och att hon kommer bli påverkad av åsikter om vad som är "rätt" utseende vare sig jag vill eller inte.
- Jag svarade:
- Tycker du att den är stor?
- Jaaa! svarade hon.
- Jaha, ja alla ser olika ut, kom nu så går vi.

En bekant tänkte att kanske hon menar något annat, men jag tror tyvärr att hon är på väg mot det som jag har hört andra med barn beskriva. Hur små flickor börjar väldigt tidigt att prata om rätt och fel kropp.
Hon har börjat reflektera över vad som är rätt och fel sätt att se ut. Hon säger att vissa kläder får inte flickor ha. Vissa saker i människors utseende nämner hon som fel. Hon blir alltmer mån om vilka kläder och frisyrer hon ska ha.
Snart står hon väl där och pratar om att hon är tjock, att man inte kan ha vissa kläder om man inte är smal, att vissa kläder är fula på henne.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.

Samtidigt florerar ett inlägg på Facebook som berör hur små flickor möts av reklamskyltar med avklädda, retuscherade perfekta kvinnor och hur påverkade de blir och skevt det är. Samma personer som försöker trösta mig med att Pyret nog inte alls reflekterar över kroppsideal med sin kommentar, håller med det inlägget. Så vi ser det inte ens själva. För Pyret kommenterar om människor är tjocka eller smala, men de tror inte att det har att göra med det samhällsideal som de är kritiska mot, och anser påverkar små flickor.
Jag orkar inte.

Jag vill få två härliga tjejer som skiter i normen, som skaffar sig starka, välmående kroppar som de är snälla mot. Utan att få ätstörningar och utan att värdera andras kroppar. Det känns helt omöjligt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.