Att gå hem från förskolan kan ju ta ett tag, allt beroende på humöret, och det är fullkomligt omöjligt att förbereda sig på vilket humör arvsmassorna är på.
Humöret påverkar tiden att ta sig hem på så sätt att det kan gå fort för att de är på gott humör och därför med snabba steg och kvittrande läten halvspringer hemåt.
Dåligt humör kan medföra vilda protester var femte meter som resulterar i 13 kilo barn som ligger raklång på gatan och vägrar gå.
Men.
Bara för att göra saken intressant kan dåligt humör medföra att hemfärden går fortare för att de tjurar och därför sitter i vagnen och står på ståbräda. Liksom att gott humör kan förlänga tiden eftersom båda arvsmassorna ska granska, inspektera och beundra v.a.r.e.n.d.a. sak de stöter på, med fantastisk entusiasm.
Åh! En pinne!
Åh! En blomma!
Åh! En myra!
Åh! En nyckelpiga!
Åh! En sten!
Åh! En bil!
Åh! En snigel...
Där har vi det! En snigel! När det regnar, eller nyss har regnat, så kantas större delen av vägen till och från förskolan av sniglar. Så vi sjunger "Lilla snigel kom till mig" och räknar alla sniglar vi hittar. Visst, det medför att de ska stanna för att kolla på varje snigel, men samtidigt så vill de hela tiden hitta nästa snigel så om de fastnar för länge vid en så går jag vidare och pekar på en ny någon meter framåt.
Tadaa! Vi tar oss framåt och därmed hemåt!!
Här är några av dagens räddande kompanjoner:
Kommentarer