En sån dag.

Förskolan ringde lagom när jag skulle äta lunch. Att de alltid får en att missa lunchen förresten. Pyret hade inte velat äta. Ha. Haha. Hahahahaha. Och?

Nä, hon hade varit sur över något på morgonen, så hon åt ingen frukost. Nääääe? 

Sen hade de haft vattenmelon och hon ville inte ha för den smakade konstigt. Men, hon gillar inte vattenmelon.

Sen hade velat att hon drack vatten, men efter en mun sa hon surt att nu hade hon druckit och ville inte dricka mer. Ja? Det låter väl precis som hon.

Sen hade hon inte velat äta lunch, fast det var ris! Men det ville hon inte här om veckan heller ju.

Ett annat barn hade gjort så, och då hade hen halsfluss, så Pyret kanske har ont i halsen? Jaha, så det har gått halsfluss? Näe, det var ju ett tag sen.

I alla fall, frågan är ju om hon kan vara kvar under dagen. Vink, vink, nudge, nudge. Okej jag hämtar väl då.

När jag hämtade var Polarn på vilostund och sov så jag och Pyret gick hem en sväng. Eller gick, hon hoppade och skuttade. Sen gick vi och handlade och gick hem och åt på balkongen. Hon åt en glass, två små yoghurt, en tunnbrödssmörgås med ost och ville lite senare ha ett äpple. Efter det roade vi oss med att göra en pärlplatta i present till Polarn, vi hjälptes åt att dammsuga, vi gick och kollade lite i affärer och gjorde sedan sällskap med morfar för att hämta Polarn.

Jag vet att de är försiktiga. Jag förstår om de inte vill att barn ska vara på förskolan om de mår dåligt. Jag köper att de måste försöka förutse problem.
Men att Pyret är liten och kinkig i maten har vi påpekat hundra gånger, så det känns som en fånig indikation. 

Antalet gånger vi har hämtat barnen efter att förskolan ringt och de faktiskt varit sjuka är typ 2, antalet gånger vi har hämtat friska barn är tvåsiffrigt. Då blir man kanske lite irriterad och känner att de överreagerar.

Nåväl, Pyret och jag fick lite tid ensamma, och gjorde planetens coolaste pärlplatta till Polarn.