Jag försöker vänja mig vid gym-livet men får erkänna att jag kämpar lite. Inte för att jag inte är van vid att träna men jag gör korta träningspass på typ en halvtimme, men istället ofta, alltså 5 dagar i veckan. Det är då träning hemma, så det tar två minuter att börja träna och jag kan gå direkt till duschen och vara klar på nolltid. Och jag är ensam.
Idag skulle vi till gymmet. Vi mötte upp Mammakompisen med arvsmassa vid 19.30 och kom sen hem strax innan 21.00. Man likväl hade jag tränat typ en halvtimme. För vi ska promenera dit, checka in, lägga in saker i skåpen, hämta rengöringstrasor, fylla på vattenflaskor och sen kan vi börja. Efter 30 minuters styrketräning så ska vi lämna trasorna, plocka ur skåpen, nån behöver gå på toa, och sen ska vi promenera hemåt.
Så himla omständligt och det tar ju hela kvällen.
Jag kommer heller inte vänja mig vid tonårsgrabbarna som går till en maskin, slår sig ner, kör några få övningar och sen sitter och skrollar i mobilen. Jag kör 10 repetitioner x 3 på varje maskin, idag satt två grabbar och skrollade utan att köra en endaste övning, medan jag körde fyra olika maskiner. Jag fick hoppa över en maskin för den blev aldrig ledig, även fast den bara användes som parkbänk.
Sånt orkar inte jag, det gör mig matt.
Som sagt; jag kämpar lite med att vara en gym-människa.
Kommentarer