Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens årsredovisning

Dags för en kort redovisning av de böcker jag läste under 2025. Det blev inte en så stor skörd i år, jag har varit tröttare på kvällarna så jag har helt enkelt inte orkat läsa lika mycket.
Men så här såg året ut:

De polyglotta älskarna av Lina Wolff
Tre karaktärer, alla svåra att tycka om. Intressant språk och skildringar men inte en berättelse som stannade kvar.

Ett litet liv av Hanya Yanagihara
Fyra vänners liv följs från ungdom till mogen ålder. En storslagen bok både i antal sidor och berättelse, gripande minst sagt. En sådan bok alla borde läsa, men ladda med näsdukar först.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman
Verklighetsbaserad eller bioagrafi eller roman, vad man nu ska kalla det. En olycklig kärlekshistoria nedtecknad som ett sätt att förstå sin egen historia. Finstämd och gripande.

1795 av Niklas Natt och dag
Tredje och sista delen i sviten om Winge, Cardel och Knapp i Stockholm. Jag tyckte om de första två delarna men inte den här. Jag upplevde den som rörig och svår att hänga med i.

Ångrar dig av Colleen Hoover. Inte visste jag att det var samma författare som skrivit boken bakom den uppmärksammade filmen Det slutar med oss. Hade jag vetat det hade jag inte läst den. Platt, överdriven med irriterande karaktärer.

Ett spöke i strupen av Doireann Ní Ghríofa
En poet skriver en bok om sina tankar och känslor kopplade till en 1700-tals dikt och poeten som skrev den. Ibland surrealistisk, ibland krånglig, ibland fin. Inte direkt lättläst men intressant.

En dag till skänks av Anna Gavalda
En kortroman om tre syskon som strålar samman inför ett bröllop. Lättläst men väckte inget större intresse. Minns inte ens hur den slutade.

Drottningen vänder blad av Allan Bennet
En charmig och löjlig liten historia om när drottningen av England blir inbiten läsare av böcker. Lättläst och lättsmält, en bok som fungerar som en gomrensare mellan tyngre läsning.

X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist
Kanske inte den starkaste av hans romaner men det är å andra sidan del tre i en serie och jag har inte läst de andra två. Mystiska händelser och mystiska personer i kriminella kretsar, en rysarkrim-roman.

Att lita på mr Pip av Lloyd Jones.
En fin och gripande historia om hur några barn lyfts när en man introducerar dem till en bok. 

Godnattsagor för vuxna av Stina Wollter
Korta, roliga och tänkvärda berättelser för just vuxna, framförallt kvinnor. Charmigt, fräckt och fint.

Ormen i Essex av Sarah Perry
En roman om en yvig kvinna i en liten by där ett mysterium tar plats. Det låter ju spännande, men det var det inte. Seg och långtråkig.

Slutet av Mats Strandberg
En slags dagbok där man följer två tonåringar som lever sin sista tid i vetskap om att jorden kommer utplånas av en meteorit. Fint skriven med en tydlig nerv.

Glöm mig av Alex Schulman
En självbiografi, sägs det, om att förstå och komma överens med sin uppväxt med en alkoholiserad mamma. Fint skriven, gripande och utelämnande.

Skolan för goda mödrar av Jessamine Chan
I en nära framtid ställs höga krav på att vara förälder och de som bedöms misslyckats döms till utbildning. Skrämmande och brutal, kanske för att det inte känns som en omöjlig framtid. Mörkt och dystopiskt men läsvärd.

Och favoriten i år var:
Tung läsning som tog tid, men så välskriven.

Jag önskar att jag hade skippat:
Inte alls min smak, för enkel och uppenbar story och irriterande karaktärer.

Mest oväntad:
Ett fynd från boklådan, hade inte alls hört talas om den innan men tyckte om den. 

Bokåret inleds med Fredrik Backmans senaste 
Mina vänner. En pålitlig författare som levererar fina berättelser om trasiga människor.

Sen är bokhyllan full av böcker jag vill läsa i år, om jag bara skulle orka.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.