Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens middag

I snöblandat regn slaskade vi oss fram genom city, jag och Ellegulle. Det var dags för uppdatering och middag och då testade vi en Hot Pot restaurang. 
Det var fräscha råvaror och en gedigen buffé och på så sätt värt pengarna. Sen kan jag känna mig lite kluven till att gå ut på restaurang och laga min mat själv. På sätt och vis trevligt att sitta tillsammans och pyssla med det,  för det blir ju väldigt familjärt och avslappnat, men samtidigt känns det lite som att det tar bort vitsen med att gå ut och äta. 
I just det här fallet var dessutom inte personalen särskilt intresserade av sitt jobb. Den som serverade vid vårt bord sa inte ett enda ord till oss fast hon kom med kött, soppa och justerade värmen på plattan lite då och då. Ingen beskrev upplägget, ingen förklarade hur man ska göra utan det fick man lista ut själv. Eller så fick man göra som några bordsgrannar och fråga bordet bredvid om de varit där förut och om det då gick bra att tjuvkika vad det gjorde. 
Dessutom gav lokalen vibbar om en lunchmatsal på ett större företag 1989 eller nåt.

Så kanske inte den mest fantastiska restaurangupplevelsen men som sagt, fina råvaror och väl tilltagen buffé till ett hyfsat pris.

Efter maten tog vi en kvällspromenad genom staden. Jag var väldigt blöt när jag kom hem. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.