Polarn fick ett spel i födelsedagspresent av en kompis. Stora idolen David Sundins spel; Från och med nu. Det lät som ett väldigt roligt spel. Man skulle dra kort där nya regler lades till hela tiden, spelarna behövde sedan komma ihåg alla dessa regler varje gång det var ens tur att dra ett nytt kort med en ny regel. Om en spelare missade en regel kunde en annan spelare trycka på Stora röda knappen, och få poäng. Därefter började man på nytt med att lägga till nya regler. Det gällde alltså att komma ihåg att säga och göra vissa saker varje gång det var ens tur, och att hålla koll på att de andra spelarna kom ihåg.
Det var lika roligt som det lät. Om jag hade spelat med andra. Nu spelade jag med en som blir ledsen om hon har fel och en som blir arg om hon har fel. Två var också sådana som inte har fel.
Jag tänker så här; måste man som förälder lära barnen att spela spel? Kan de inte lära sig det i skolan, eller med kompisar, eller som vuxna tillsammans med en intet ont anande partner? Jag ifrågasätter starkt att det ska vara en förälders uppgift. Det är så kul när de kommer upp i ålder så att man kan spela spel ihop. Nja, ibland. När de är exakt rätt kalibrerade i sömn, mat och energi, när solen står rätt i zenit, det är solförmörkelse, dagen efter julafton och en magisk enhörning har visat sig.
Då skulle jag gärna spela det där spelet igen, annars gärna med ett gäng kompisar.
Kommentarer