Priviligerad

Överhörda samtal:

"Men jag förstår inte, det finns jobb om man vill ha."

"Det är ju dyrare med bostäder nu, dottern fick sälja (den nya) bilen hon fick av sin morfar för att ha råd med insatsen."

"Jag har hittat en ny favoritbutik. Den är bara lite dyrare än Lindex, typ en blus kanske kostar 800:- istället för 400:-"

"Har man råd med en mobil så behöver man inte hjälp med pengar."

"Jag får hjälpa barnen ekonomiskt nu när de ska flytta hemifrån, så jag säljer lite mark jag äger."

"I det här landet kan alla som behöver få hjälp, ingen behöver tigga."

"Jag förstår inte varför man hyr i andra hand, det är ju jättedyrt varje månad, det är ju billigare månadskostnad om man köper en bostadsrätt."

Sen ser man den här korkade annons/artikeln på Aftonbladet:

Jag tänker att utgångspunkten här är att personen har råd att lägga 10 000 per månad på att äta ute, festa och strunta i vilka abonnemang hon har. Som om alla har det. Hur sparar man in för att kunna spara till en handpenning om man redan har matlådor, stenkoll på sina fasta avgifter och sparsam med festliga aktiviteter? 

Den här bilden av hur människor har det i sin vardagsekonomi och sina liv gör mig så trött. Det är så vansinnigt kränkande att utgå ifrån att människor kan förbättra sin ekonomi "med enkla medel", eller att alla har samma ekonomiska utgångspunkt som en själv. Nog för att jag har flera års universitetsutbildning och ytterligare flera år i ett yrke där jag möter människor i socialt utsatthet, men lite koll på verkligheten borde man ha ett ansvar att skaffa sig ändå.

Nej, livet ger inte alla samma förutsättningar.