Fortsätt till huvudinnehåll

Nekande svar

Jag hr många gånger undrat om någon som faktiskt haft mens någonsin fått vara med och utveckla en intimprodukt? Särskilt när det gäller tamponger. Det här:
Det påstås alltså att om man bara vrider plasten åt varsitt håll så öppnas förpackningen. Det stämmer inte. Man måste riva, slita, pilla och krafsa för att få upp den där. På en del förpackningar ska man hitta en liten kant, som upphör att existera sekunden du ska lokalisera den, som kanten på en tejprulle. Och inget av detta är man intresserad av att hålla på med i en kvart, på ett toalettbesök som tar lång tid ändå för att man ska hålla på med dessa jäkla skydd. 

Nu råkade jag köpa en annan sort, som ser ut så här:
Samma teknik; vrid åt varsitt håll, men den funkar. Nej, inte alltid, men oftare. Jag tror att någon har släppt in någon med erfarenhet på utvecklingsavdelningen. Och det är väl trevligt att få avsluta mina förhoppningsvis få sista gånger med lite mindre frustration. Snälla, rara moder natur, låt det bara vara ett fåtal gånger kvar. Men också fint att kunna lämna över till kommande generation att de bara behöver följa instruktionen, den går att lita på. Inte behöva rekommendera att ha en vass nagel för att kunna öppna tamponger några dagar varje månad, och att leva med känslan av att tillverkarna lever i konstant första april och bara skojar med dig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.