Fortsätt till huvudinnehåll

Nytta och nöje

Så mycket som ska fixas hela tiden, så mycket fritid som går åt till att bara hålla skutan flytande. Jag kan emellanåt känna mig så trött på allt ansvar och längtar efter att bara flyta med och låta någon annan vara kapten. Inte så förenligt med varken mitt jobb eller att vara förälder. Svårt att ens kombinera med att vara vuxen. 

Denna helt obokade söndag innehöll måsten så som att gå iväg med sopsortering, för jäklar vad mycket plast och kartonger man samlar på sig med två barn. 
Jag tvättade helgens fjärde maskin med tvätt och sorterade in ytterligare högar med ren tvätt i garderober. Det är galet vad mycket tvätt tre personer kan producera på en vecka. 
Det blir också ganska mycket att handla till alla måltider tre personer ska sätta i sig under en vecka, så en tripp till affären blev det. 
Ett litet stopp i handfatet på toaletten behövde åtgärdas och fönsterrutorna önskade en vårstädning. Vvs och städtant i praktisk kombination. Men jag får erkänna att jag började slöa till mig när jag skulle tvätta fönstren, jag orkade inte gå de extra 10 stegen till förrådet och hämta Kärschermaskinen. Istället greppade jag rullen med hushållspapper, en gammal trasa och den här:
Så fick jag in lite armträning utöver morgonens löprunda och corepass, gnugga, gnugga, gnugga. Klart godkänt resultat.

Nu var det ju sol ute, så jag var inte enbart hushållets projektledare, jag tog mig ut på en långpromenad också. Det var egentligen för att spana om jag kan promenera till jobbets planeringsdag som sker i veckan. Det kunde jag.
Lite kylig luft fortfarande, men om man tittar på bilderna så ser det ju ut som sommar. Så fick jag förena lite nytta med nöje.

Sen hann jag faktiskt slå mig ner med en härlig middag, och vila någon timme, innan tjejerna kom hem:
Det gömmer sig en omelett där under.

Alla måsten för att få veckan att rulla på är avklarade, men det känns ju onekligen trist att en hel ledig dag går åt till bara det. För alla måsten tar så mycket plats att jag glömmer ordna med allt som ger guldkant. Just därför ska jag nu prioritera att få iväg några meddelanden.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.