Tillsammans med kollegan åkte jag till stora staden efter jobbet, vi laddade med lösviktsgodis i väskorna. Utan någon riktig plan ramlade vi först in på Mackverket för något att äta.
Där kommer jag ramla in fler gånger, för det var en otroligt härlig upplevelse för en brödälskare.
Bullets. Vi fick frågan om vi skulle stämpla in när filmen började, och det kanske vi borde ha gjort. Det var en riktig käftsmäll till film om några av de komplicerade mekanismerna bakom gängkriminalitet. Efter filmen hade vi spänningar i bröstet, som om vi suttit och hållit andan i två timmar. Huvudrollen Abdel var fantastisk, som så mycket annat med filmen.
Mätta och väldigt belåtna tog vi oss sedan till biografen för att se denna:
Vi pratade efteråt om hur alla med åsikter borde se den här filmen för att förstå mer, men landade snart i att det nog krävs en del förkunskaper och grundläggande förståelse för att tolka filmens budskap som det är tänkt. De som mest skulle behöva se och förstå filmens budskap, skulle nog tolka berättelsen på ett annat sätt. Tyvärr.
Och lösviktsgodiset i väskan var en liten återkommande protest mot biografernas regel om att man bara ska äta deras svindyra snacks. Att de vill utesluta människor från filmens redan dyra värld är skamlig, särskilt med tanke på vilka viktiga budskap de kan förmedla.
Kommentarer