Fortsätt till huvudinnehåll

Pizzafredag.

Tredje kvällen som ensam kapten på skutan "MS Dårhuset".

Jag försökte vila under dagen, försökte ha en sjukdag, men i kölvattnet av maskskräcken och inför kalashelg var det lite knepigt som ensam utförare. Tvätten behövde hanteras, sängar bäddas, presentpapper handlas och jag behövde kunna tillhandahålla middag och fredagsmys till arvsmassorna.

Så länge jag tar det lugnt känns det som att jag mår bättre, så snart jag tar tag i saker känns det inte riktigt så. Men promenaden hem från förskolan går ju inte så fort om man låter de korta i sällskapet kolla på varenda snigel, sten och gråsugga som fångar deras uppmärksamhet. Till och med jag orkar med den. För att vara lite smart gjorde jag pizza tillsammans med dem när vi kom hem. Då är de sysselsatta medan jag lagar mat, de får smaka och håller blodsockret i schack och är mer benägna att faktisk äta maten de själva gjort. Ibland i alla fall. Dessutom kunde vi trycka in kvällsduschen medan pizzan stod i ugnen. Man är väl projektledare.

De duschade utan krångel, bytte pyjamas på direkten, åt mat, fick glass till fredagsmys och sov sedan gott fem minuter efter läggning. Nu kan jag däcka.

Vila får man väl göra en annan gång, efter man har blivit frisk eller så.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.