Fortsätt till huvudinnehåll

Bara lite till.

En dag till, sedan ska jag vara ledig i tre veckor.
Wow.
Jag vet inte hur man gör, det var så länge sedan. 2010 hade jag ledigt, efter det har jag varit ledig en vecka här eller där, om man inte räknar föräldraledighet då men det gör man inte. Att vara hemma med skrikbebis, vara gravid och hemma med krävande bebis slash barn och sedan hemma med skrikbebis och krävande barn är inte ledigt.

Jag hoppas att jag hinner komma på hur man har ledigt nu, för det behövs. När alla som vet hur mitt liv ser ut kommenterar:
"Alltså jag fattar inte hur du orkar!" så brukar jag svara med ett skratt:
"Men det gör jag ju inte."
Nu svarar jag samma sak, men utan att skratta, om man säger så.

Tre veckor där planen är att äta gott, inte projektleda och inte tänka.
Något av det borde jag väl lyckas med.

Imorgon river vi av sista dagen med en full patientlista, mycket att hålla reda på och tömning av barnens prylar och kläder på förskolan. Sen ska jag äta pizza och glass. I tre veckor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.