Fortsätt till huvudinnehåll

Halloj!

Efter tio dagar med en halsmandel som var så svullen att den satt ihop med gomspenen och tre dagar med penicillin har det äntligen börjat vända.
Tror jag.
Hoppas jag.

När jag vaknade imorse var jag redo att sätta mig på akuten igen, för då mådde jag sämst av alla de här tio dagarna. Men se, nu är halsmandeln bara dubbelt så stor som den andra, örat gör bara lite ont, jag kan svälja och febern är nästan borta.

Livet leker!
Eller, jag är på benen.
Eller, jag sitter i alla fall upprätt och vill inte gråta hejdlöst över tanken på att promenera och hämta barnen på förskolan senare.
Tjohoo!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.