Fortsätt till huvudinnehåll

Bra början.

Det där som har gjort ont i halsen i snart en vecka och gett svullna lymfkörtlar, det gick inte över. Igår skärpte det till sig och spred sig ut till örat, käken och ut i kroppen.

Så jag fick börja sommaren med att sjuka mig från första dagen på jobbet.

Efter två nätter fyllda med skumma mardrömmar och att ständigt vakna med ontsomfan i halsen, så placerade jag mig i soffan idag. Jag lekte den där leken där jag skulle se hur länge jag stod ut innan jag ville lägga mig ner och dö. Till strax innan klockan 16 var svaret. Sen ville jag lägga mig ner och dö. Då började jag få ont i ögat, kinden, ljumskar och bli lite skakis.

Herr B.o.B. skjutsade mig till lättakuten. Världens snorkigaste sjuksköterska tog emot i kassan med:
"Jaha, vad är du här för?"
Gick vidare till att fnysa åt alla svar och avslutade med:
"Det är många här så bered dig på att vänta, för tydligen har alla tid att vara här idag..."
Vänta. Om jag skyller mängden patienter på dåliga öppettider på närakuten och en kass vårdcentral som bara ger tider om flera veckor, så kanske du också kan göra det? Va? Så kan jag stå här och hålla i mig i disken för att inte tuppa av och bli tagen för en person som hellre skulle ligga i soffan än att vara här, men känner att jag inte har så mycket val.
Så undrar de varför folk vänder sig till opålitlig och riskabel vård via läkar-appar.

Efter två timmar hade jag fått träffa läkare och fått recept på penicillin. Kändes som en evighet där och då eftersom jag kände mig vimmelkantig och i behov av Ipren, men var väl egentligen inte så farligt. I alla fall så kunde jag, till skillnad från andra i  väntrummet, förstå att det inte är personalens fel att de är underbemmanade, samtidigt som det inte finns någon annanstans att vända sig. Men några måste klaga över att barn med en spricka i underarmen får gå före, till exempel. Så mycket flams och trams från personer brukar väl tyda på att andra kanske är sjukare och borde prioriteras. Eller?

Nu ska jag i alla fall knapra penicillin i 10 dagar. Jag siktar på att kunna börja jobba på torsdag istället. Ska bara börja sommaren med att bli typ frisk först.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.