Fortsätt till huvudinnehåll

Nästan som sommar.

Det var ju inte helt och hållet perfekt sommarväder idag, alltså inte enligt min definition som allra minst kräver att man kan ta av sig jackan. Fast jag är ju rätt frusen av mig å andra sidan.

Det kändes i alla fall som läge för att låtsas som att det var sommarlov, så efter att vi följt med herr B.o.B. till pyjamasklubben åkte vi och åt lunch. Och fikade. På en bänk i trädgårdsgrönska, medan barnen lekte av sig i en lekstuga efter att faktiskt ha ätit av maten. Gott betyg åt maten med andra ord, och jag kan inte mer än hålla med.


Arvsmassorna fick lite extra myror i brallan efter att ha hängt och klättrat i träden i den stora trädgården, så vi drog iväg till Aspuddens lekpark. Klappade på hästar och kaniner, klättrade och hoppade i flera timmar. 

Det som slog mig i den fullkomligt överbelamrade lekparken var den totala motsatsen till bilden av föräldrar som tapetseras på sociala medier och krönikor. Tänka sig, inga föräldrar satt vid sidlinjen och fipplade med sina mobiler. De var med sina barn, engagerade och hjälpsamma i lek och bus. 
Jag hamnar tydligen aldrig på de där öppna förskolorna, vanliga förskolorna eller lekparkerna, där så vansinnigt många föräldrar engagerar sig mer i mobilen än barnen. Man kan ju tänka sig att de föräldrar som har tid att lägga ut allt det där gnällande på andra föräldrar på sociala medier, kanske själva behöver lyfta blicken från sina egna mobiler.

Vi fick i alla fall en smak av sommaren idag, tillsammans med barnen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.