Fortsätt till huvudinnehåll

Leva som i 70 tals disco.

Enough is enough.

Plötsligt är det läge att ta hand om sig själv i första hand.

När nu lönen hade justerats upp till att ligga i det övre skiktet för yrkesgruppen, det är gott om personal, examen närmar sig och orken tagit slut så slutade jag att göra andra nöjda. Istället pratade jag med en kurator på jobbet om möjlighet att få gå lite "praktik" hos henne under sommaren, när hon nu ändå visat intresse för hur det går med min utbildning. Hon var genast på och sa att jag kunde hänga med henne när det passade mig. Fick tips om att höra med andra kuratorer på arbetet också.
Därför meddelade jag att jag inte är intresserad av att arbeta heltid, utan kommer lite flexibelt jobba deltid. Tiden som blir över tänker jag alltså försöka pumpa duktiga kuratorer på information inför ett möjligt framtida yrkesval, men också att kanske försöka andas lite. Försöka få bort den där ständiga känslan av att vara jagad. Försöka lära mig att inte göra allt så snabbt det bara är möjligt, även när det finns gott om tid.

För när Polarn väckte mig idag klockan 3.43 och jag inte kunde somna om för att jag låg och kände som att jag hade bråttom. När jag sedan gick upp klockan 4.25 och ställde mig i duschen men stressade mig genom proceduren. Och till sist kutade iväg till bussen med andan i halsen för att komma fram 13 minuter innan den skulle gå. Då satte jag mig på bussen när den väl kom och bara kände
"Vem vinner på det här?"
Svaret var ju inte jag.

Så det här kommer bli bra.
För mig.
Enough is enough.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.