Fortsätt till huvudinnehåll

Ett steg fram och ett tillbaka.

Förutom att jag var lite öm i magen och kände mig lite bakis av medicinen, så gick det rätt okej att jobba idag. Det var väl mest pinsamt och komma tillbaka och folk frågade hur det var, sa att det var skönt att se mig på benen igen, och berättade hur dålig jag sett ut, och sånt. Jag smiter ju helst ut bakvägen liksom.

Fast framåt middagstid fick jag den klassiska stela nacken och nu har jag tryckt i mig en massa värktabletter för att döva det där trycket i skallen. Orkar inte få migrän ovanpå allt annat.

Vad är det för fel på min kropp just nu? Den känns som en gammal bil som bara harvat på, men där en del har gått sönder och då kan man räkna med att sak efter sak kommer klappa ihop.
Läggdags 20.35. Heja livet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.