Happy monday.

Efter knappt någon sömn gick jag upp 4.45, nu är det dags att börja jobba efter sjukveckan.
Utanför dörren möttes jag av ösregn.
Väl på jobbet möttes jag av beskedet att högtrycket istället flyttat in där, det var ruskigt mycket patienter. Jag tackade för att jag inte skulle sköta behandlingarna just idag och försökte komma ihåg alla rutiner med patienterna. Det kändes något ringrostigt.
Efter en sen lunch hann jag sätta mig in i alla bekymmer, eftersom jag inte kunde sätta mig in i alla patienter och därmed bokningarna. Det dröjde till en timme innan jag gick hem innan IT-supporten kunde få ordning på inloggningen.

Barnen ville knappt gå hem från förskolan, i alla fall inte Pyret som höll på att lära sig cykla utan stödhjul med hjälp av sin bästis. Det såg lovande ut. Självklart innehöll promenaden hem några bråk, men vi lyckades också roa en snubbe när Pyret plötsligt frågade, högt: "Mamma, när kan jag få en bebis i magen? Och hur får jag en bebis i magen?"

Matlagningen gick sådär. Jag råkade skvätta ut vatten när jag skulle röra i pastan. Fick brännskador på fot och tumme.

Inte blev det några jubel över middagen trots att jag offrat min lekamen. 

Men om man ser på den ljusa sidan så är klockan strax efter 20. Om man går upp 4.45 så betyder det att man strax får gå och lägga sig. Det behövs lite extra när man dessutom har penicillin-mage i sin värsta form. Vad ryckningen i vänster kind beror på vet jag inte, men den är minst lika irriterande som magen.