På tisdag är det min och herr B.o.B.s bröllopsdag.
Det har hunnit gå 13 år sedan vi stod i kyrkan och fnissade, vilket är helt sanslöst, åren fullkomligt rusar iväg.
Eftersom att andra saker ibland kommer i vägen, och vi är två vansinnigt upptagna människor (jo, visst, eller hur) så har vi inte möjlighet att fira detta på den aktuella dagen, så vi firade igår.
Vi gjorde inget stort spektakel av det hela utan hade bara en helt vanlig, mysig lördag tillsammans.
Precis som då, för 13 år sedan så kunde vi njuta av härligt väder. Jag minns så väl hur dagen vi gifte oss fullkomligt badade i sol och hur prästen blinkade och sa att han hade ju minsann lovat fint väder och han hade ju kontakter som kunde ordna sånt...
Igår njöt vi genom att ta oss en långpromenad i solen i vår huvudstad, åt årets första mjukglass på en parkbänk, tittade i affärer och fikade.
Tyvärr, får jag säga, så var det halva reapriset på Akademibokhandeln och när böcker kostar mellan 30 och 50 kronor kan jag inte låta bli att köpa en trave, fast jag inte ens har tid att läsa. Men i sommar, när skolan har uppehåll då väntar det här:
Jag föredrar egentligen pocketböcker, men när inbundna är billigare så är det korkat att inte passa på, det var dock lite jobbigt att släpa runt på och nu kliar det så vansinnigt i bokläsarnerven.
Vi ville underhålla oss själva tills vi blev hungriga och tänkte gå på bio. Men hittade inget att se eftersom de allra flesta filmer börjar visas först efter kl 18, av någon anledning, så istället gick vi och gjorde det här:
Jag vann.
Jo, det är sant, 4-3.
Mest för att maken lyckades med konsstycket att två gånger köra i den lilla svarta något i förtid, fast två gånger vann jag genom att liksom vinna. När maken började återhämta sig deklarerade jag att jag var hungrig och på så vis slapp jag förlora.
På väg till restaurangen höjde jag på ögonbrynen när vi gick förbi detta:
Stickade trosor.
Jag är relativt frusen av mig, men känner mig inte det minsta sugen på att investera i detta makalösa plagg till nästa vinter. Jag behövde bara titta på det för att känna hur det började klia på ställen där det inte ska klia.
Middagen intog vi på fantastiska "Rice" med deras underbara sushi. Vad vi inte visste var att alla större sällskap som var ute och flanerade bestämde sig för att strosa in på denna lilla restaurang och fråga efter bord. "Vi är 8 personer, och har inte bokat bord." hördes med jämna mellanrum och personalen försökte ge alla plats. Det blev till slut alldeles för rörigt och stökigt så vi valde att flanera hemåt.
Hemma efter en heldag hann jag lämna över en liten gåva till maken innan jag kollapsade i den otroliga trötthet jag faller ner i alltför ofta nu för tiden:
Det har hunnit gå 13 år sedan vi stod i kyrkan och fnissade, vilket är helt sanslöst, åren fullkomligt rusar iväg.
Eftersom att andra saker ibland kommer i vägen, och vi är två vansinnigt upptagna människor (jo, visst, eller hur) så har vi inte möjlighet att fira detta på den aktuella dagen, så vi firade igår.
Vi gjorde inget stort spektakel av det hela utan hade bara en helt vanlig, mysig lördag tillsammans.
Precis som då, för 13 år sedan så kunde vi njuta av härligt väder. Jag minns så väl hur dagen vi gifte oss fullkomligt badade i sol och hur prästen blinkade och sa att han hade ju minsann lovat fint väder och han hade ju kontakter som kunde ordna sånt...
Igår njöt vi genom att ta oss en långpromenad i solen i vår huvudstad, åt årets första mjukglass på en parkbänk, tittade i affärer och fikade.
Tyvärr, får jag säga, så var det halva reapriset på Akademibokhandeln och när böcker kostar mellan 30 och 50 kronor kan jag inte låta bli att köpa en trave, fast jag inte ens har tid att läsa. Men i sommar, när skolan har uppehåll då väntar det här:
Jag föredrar egentligen pocketböcker, men när inbundna är billigare så är det korkat att inte passa på, det var dock lite jobbigt att släpa runt på och nu kliar det så vansinnigt i bokläsarnerven.
Vi ville underhålla oss själva tills vi blev hungriga och tänkte gå på bio. Men hittade inget att se eftersom de allra flesta filmer börjar visas först efter kl 18, av någon anledning, så istället gick vi och gjorde det här:
Jo, det är sant, 4-3.
Mest för att maken lyckades med konsstycket att två gånger köra i den lilla svarta något i förtid, fast två gånger vann jag genom att liksom vinna. När maken började återhämta sig deklarerade jag att jag var hungrig och på så vis slapp jag förlora.
På väg till restaurangen höjde jag på ögonbrynen när vi gick förbi detta:
Jag är relativt frusen av mig, men känner mig inte det minsta sugen på att investera i detta makalösa plagg till nästa vinter. Jag behövde bara titta på det för att känna hur det började klia på ställen där det inte ska klia.
Middagen intog vi på fantastiska "Rice" med deras underbara sushi. Vad vi inte visste var att alla större sällskap som var ute och flanerade bestämde sig för att strosa in på denna lilla restaurang och fråga efter bord. "Vi är 8 personer, och har inte bokat bord." hördes med jämna mellanrum och personalen försökte ge alla plats. Det blev till slut alldeles för rörigt och stökigt så vi valde att flanera hemåt.
Hemma efter en heldag hann jag lämna över en liten gåva till maken innan jag kollapsade i den otroliga trötthet jag faller ner i alltför ofta nu för tiden:
Control a woman fjärrkontroll.
Maken hoppas på att den fungerar, jag måste tyvärr meddela att den var defekt, han trycker och trycker på knapparna helt utan resultat...
Men den symboliserar våra 13 år tillsammans på ett fantastiskt sätt: Massor med humor.
Dagen sammanfattar också våra 13 år på ett träffande sätt: Vi skyndar oss igenom små delar av kylig skugga för att till största del strosa i solsken, medan vi njuter av mycket mat, samtal och skratt.
Det är inte så konstigt att åren bara rusar iväg, för det sägs ju att tiden går fort när man har roligt.
Kommentarer