Sådär, då var man tillbaka i landet.
Ni har ju varit hyfsat duktiga på att ta fram våren, men lite kallt är det fortfarande.
Vi har alltså varit i Las Palmas, närmare bestämt en sömnig liten del som heter Playa del Ingles, som mest består av stängda butiker och restauranger. Och väldig många tyskar.
För att ta oss till detta paradis satt vi i nästan 6 timmar på ett plan, ett plan som tävlade med Ryan Air ifråga om benutrymme, Orbus tror jag bolaget hette. Självfallet så tog man betalt för allt, till maten vi redan betalat för ingick inte någon dricka, och till filmen de visade på minimala skärmar tre rader framför oss fick man håva upp 60 kronor för två par hörlurar.
Men fram kom vi.
Vi kom till ett hotell sent på kvällen, där vi fick våra All-inclusive-armband och en nattmacka.
Nästa dag kunde vi kolla läget.
Det blåste svinkalla vindar, vilket självklart innebar att jag brände mig redan första dagen, för solen var ju lika stark för det. Snacka om blek amatör.
Men hotellets poolområde var i en sänka, vinden avtog, och jag kom ihåg att smörja in mig med solskydd (jag kör faktor 30, när jag kommer ihåg).
Solbränna är relativt. Jag tycker att jag fått färg för jag har gått från blåblek till äggskalsvit, andra kommer garanterat tro att vi hade molnigt hela veckan.
Vi spenderade den mesta tiden liggandes i solen, jag med alla skolämnen, mr B.o.B. sov, för det var inte ett ställe gjort för upplevelser. Vi råkade dock snubbla över en botanisk trädgård:
Och beställde världens starkaste Irish Coffe med världens torraste cheesecake:
Veckan gick fort, men vi fick ut det vi ville ha; vi blev varma, slapp städa, laga mat, diska, och alla andra måsten, och min stressnivå gick ner.
Dessutom fick jag ytterligare en möjlighet att utföra min studie över varför All inclusive är så populärt på dessa semsterorter. Det är lätt att tro att det är för att folk är så jädra glada i alkohol, men det finns bakomliggande orsaker till att baren är populär, här är mina anledningar:
1, Tanter (då pratar vi damer över 70) envisas med att sola toppless vid poolen.
2, Herrar (i alla åldrar) envisas med att sola i speedos.
3, Bufféerna är slagfält som skördar den psykiska hälsan hos människor som har någon slags uppfostran.
4, Hotellen har "underhållning", dvs personal skriker, tjoar, klär ut sig, sjunger och leker, och allt sker på knackig engelska, men mest på tyska.
5, Sängarna känns som att sova på fjädrar klädda med betong och ett lakan.
6, "Underhållningen" håller på fram till midnatt, utanför rummet som har noll ljudisolering.
7, Jag såg två kackerlackor, dock inte på rummet (men jag dog båda gångerna ändå).
8, Maten är anpassad för alla, vilket innebär att den smakar ingenting, och med det menar jag ingenting.
9, Det är förbannat tråkigt att ligga i en solstol en hel dag.
10, "Kaffet" var automatkaffe, som smakade skit, eller i cappuchino-varianten; varm choklad, tevattnet luktade fisk (jo, verkligen), och en hel vecka utan kaffe är svårt, jättesvårt.
Så plötsligt dricker jag alkohol flera gånger om dagen, för att handskas med alla rynkiga tuttar, manliga paket, galningar vid buffén (och ja, tyskar är värst, totalt tokiga, säg vad ni vill), hotellets tyska underhållning, och kackerlacksångest. Dessutom så smakar ölen och vinet något, till skillnad från maten, den inhemska ölen var till och med god, det är lättare att ha tråkigt med sina läxor om man är lite lullig, och det är lättare att somna på de stenhårda madrasserna till ljudet av karaoke och diskodunk med ett glas vin i kroppen.
Tyvärr.
Skulle jag spendera för många veckor på semesterorter skulle jag nog bli alkis, eller galen, vilket som nu kommer först. Eller kanske blind.
Men nu är jag hemma, till en mjuk säng, kryddor, påklädda människor som är bättre uppfostrade, och tre katter som har varit som plåster från att vi klev in genom dörren. Katten somnade två gånger med tassen på min kind, och de följer alla efter oss som små svansar vart vi än går ständigt spinnande och jamande. Det är skönt att vara lite uppskattad.
Det är skönt att vara hemma igen.
Ni har ju varit hyfsat duktiga på att ta fram våren, men lite kallt är det fortfarande.
Vi har alltså varit i Las Palmas, närmare bestämt en sömnig liten del som heter Playa del Ingles, som mest består av stängda butiker och restauranger. Och väldig många tyskar.
För att ta oss till detta paradis satt vi i nästan 6 timmar på ett plan, ett plan som tävlade med Ryan Air ifråga om benutrymme, Orbus tror jag bolaget hette. Självfallet så tog man betalt för allt, till maten vi redan betalat för ingick inte någon dricka, och till filmen de visade på minimala skärmar tre rader framför oss fick man håva upp 60 kronor för två par hörlurar.
Men fram kom vi.
Vi kom till ett hotell sent på kvällen, där vi fick våra All-inclusive-armband och en nattmacka.
Nästa dag kunde vi kolla läget.
Men hotellets poolområde var i en sänka, vinden avtog, och jag kom ihåg att smörja in mig med solskydd (jag kör faktor 30, när jag kommer ihåg).
Vi spenderade den mesta tiden liggandes i solen, jag med alla skolämnen, mr B.o.B. sov, för det var inte ett ställe gjort för upplevelser. Vi råkade dock snubbla över en botanisk trädgård:
Dessutom fick jag ytterligare en möjlighet att utföra min studie över varför All inclusive är så populärt på dessa semsterorter. Det är lätt att tro att det är för att folk är så jädra glada i alkohol, men det finns bakomliggande orsaker till att baren är populär, här är mina anledningar:
1, Tanter (då pratar vi damer över 70) envisas med att sola toppless vid poolen.
2, Herrar (i alla åldrar) envisas med att sola i speedos.
3, Bufféerna är slagfält som skördar den psykiska hälsan hos människor som har någon slags uppfostran.
4, Hotellen har "underhållning", dvs personal skriker, tjoar, klär ut sig, sjunger och leker, och allt sker på knackig engelska, men mest på tyska.
5, Sängarna känns som att sova på fjädrar klädda med betong och ett lakan.
6, "Underhållningen" håller på fram till midnatt, utanför rummet som har noll ljudisolering.
7, Jag såg två kackerlackor, dock inte på rummet (men jag dog båda gångerna ändå).
8, Maten är anpassad för alla, vilket innebär att den smakar ingenting, och med det menar jag ingenting.
9, Det är förbannat tråkigt att ligga i en solstol en hel dag.
10, "Kaffet" var automatkaffe, som smakade skit, eller i cappuchino-varianten; varm choklad, tevattnet luktade fisk (jo, verkligen), och en hel vecka utan kaffe är svårt, jättesvårt.
Så plötsligt dricker jag alkohol flera gånger om dagen, för att handskas med alla rynkiga tuttar, manliga paket, galningar vid buffén (och ja, tyskar är värst, totalt tokiga, säg vad ni vill), hotellets tyska underhållning, och kackerlacksångest. Dessutom så smakar ölen och vinet något, till skillnad från maten, den inhemska ölen var till och med god, det är lättare att ha tråkigt med sina läxor om man är lite lullig, och det är lättare att somna på de stenhårda madrasserna till ljudet av karaoke och diskodunk med ett glas vin i kroppen.
Tyvärr.
Skulle jag spendera för många veckor på semesterorter skulle jag nog bli alkis, eller galen, vilket som nu kommer först. Eller kanske blind.
Men nu är jag hemma, till en mjuk säng, kryddor, påklädda människor som är bättre uppfostrade, och tre katter som har varit som plåster från att vi klev in genom dörren. Katten somnade två gånger med tassen på min kind, och de följer alla efter oss som små svansar vart vi än går ständigt spinnande och jamande. Det är skönt att vara lite uppskattad.
Det är skönt att vara hemma igen.
Kommentarer