Jag är en bokmal, en stor, lurvig, blek, surrande bokmal med vingarna utbredda.
Att läsa är som andas, jag måste få läsa och har alltid en bok på gång. Jag läser på pendeltåg, bussen, rasten, flyget, i väntrummet och alltid innan jag somnar, för att överhuvudtaget kunna somna.
Så har det alltid varit, jag satt med Stephen King och Grottbjörnensfolk i lågstadiet och dissade skolans lilla bibliotek eftersom de bara hade barnböcker (när vi var tvungna att låna en bok vid ett tillfälle, för när jag växte upp så tvingade lärare elever att göra saker de inte ville, så hittade jag med biblotikariens hjälp Maria Gripes "Tordyveln flyger i skymningen" som till min stora glädje inte var fånig och lättläst).
Inte är jag kinkig, det mesta slinker ner, deckare, skräck, chicklit, biografier, romaner, fakta, och jag avslutar alltid böckerna, även de som är hysteriskt och plågsamt dåliga. Jag är också fantastiskt lättpåverkad och har ett sjukt behov av att läsa det andra rekommenderar, vilket ofta gör bunten med böcker relativt hög.
Nu har jag läst en roman sen nyår.
En.
Det var en bok vi skulle läsa för ett litteraturprov.
Jag har läst massor varenda dag, biologi, filosofi, naturvetenskap, litteraturhistoria, religion, men alltså bara fakta, fakta, och mer fakta. Bristen på variation driver mig till vansinne, likaså bristen på valmöjligheter.
Jag längtar efter att sätta tänderna i en roman och läsa för nöjets skull så mycket att jag blir gråtfärdig. Att följa med i intriger, hålla andan, glädjas, sörja, förvånas allt i en helt annan värld än den egna, är ju så underbart!
Jag är alltså en särskild sorts bokmal, en som inte bara måste få läsa, utan som måste få läsa vad hon vill för att överleva. Just nu känner jag att jag börjar tyna bort av näringsbrist, jag börjar få bokmalens variant av skörbjugg.
Vänta bara till sommaren, jädrar vad jag ska läsa, och inte en endaste biografi eller faktabaserad sida kommer slinka ner!
Att läsa är som andas, jag måste få läsa och har alltid en bok på gång. Jag läser på pendeltåg, bussen, rasten, flyget, i väntrummet och alltid innan jag somnar, för att överhuvudtaget kunna somna.
Så har det alltid varit, jag satt med Stephen King och Grottbjörnensfolk i lågstadiet och dissade skolans lilla bibliotek eftersom de bara hade barnböcker (när vi var tvungna att låna en bok vid ett tillfälle, för när jag växte upp så tvingade lärare elever att göra saker de inte ville, så hittade jag med biblotikariens hjälp Maria Gripes "Tordyveln flyger i skymningen" som till min stora glädje inte var fånig och lättläst).
Inte är jag kinkig, det mesta slinker ner, deckare, skräck, chicklit, biografier, romaner, fakta, och jag avslutar alltid böckerna, även de som är hysteriskt och plågsamt dåliga. Jag är också fantastiskt lättpåverkad och har ett sjukt behov av att läsa det andra rekommenderar, vilket ofta gör bunten med böcker relativt hög.
Nu har jag läst en roman sen nyår.
En.
Det var en bok vi skulle läsa för ett litteraturprov.
Jag har läst massor varenda dag, biologi, filosofi, naturvetenskap, litteraturhistoria, religion, men alltså bara fakta, fakta, och mer fakta. Bristen på variation driver mig till vansinne, likaså bristen på valmöjligheter.
Jag längtar efter att sätta tänderna i en roman och läsa för nöjets skull så mycket att jag blir gråtfärdig. Att följa med i intriger, hålla andan, glädjas, sörja, förvånas allt i en helt annan värld än den egna, är ju så underbart!
Jag är alltså en särskild sorts bokmal, en som inte bara måste få läsa, utan som måste få läsa vad hon vill för att överleva. Just nu känner jag att jag börjar tyna bort av näringsbrist, jag börjar få bokmalens variant av skörbjugg.
Vänta bara till sommaren, jädrar vad jag ska läsa, och inte en endaste biografi eller faktabaserad sida kommer slinka ner!
Kommentarer