Fortsätt till huvudinnehåll

Hela natta.

De här politiska nattmanglingarna man hör talas om ibland, som nu i Bryssel, vad är grejen?
Jag tänker så här:
Är det inte väldigt ineffektivt att sitta och förhandla hela natten lång?
Ökar inte risken för att det blir riktigt dåliga beslut om alla är ruskigt trötta?
Eller bygger det på någon slags tortyrmetod där de svaga ska brytas ner och gå med på vad som helst för att få vila?
För mig känns det otäckt att politiker är så vansinnigt dåliga på att planera sin arbetstid att de jämt och ständigt måste sitta och förhandla natten igenom.
Blir det inte bättre resultat om de förhandlar dagtid, går hem och sussar, och sen fortsätter att förhandla nästa dag?
För allt som oftast rapporteras det ju att nattmanglingarna har misslyckats, och det säger väl sig självt, de flesta människor blir väl lite tjuriga när de är trötta.
Är det inte så att nattmangligar är politikers sätt att göra sig lite coola?
Och att visa att de jobbar så väldigt, väldigt hårt.
För mig ger det bara intryck av att politiker är dåliga på att planera, och fattar en massa dåliga beslut av ren utmattning.
Känns ju tryggt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.